Psalms 39
1 To the chief Musician, to Jeduthun. A Psalm of David. I said, I will take heed to my ways, that I sin not with my tongue: I will keep my mouth with a muzzle, while the wicked is before me.
En Psalm Davids, till att föresjunga för Jeduthun. Jag hafver satt mig före, jag vill taga mig vara, att jag icke syndar med mine tungo; jag vill hålla min mun tillbaka såsom med bett; efter jag så måste se den ogudaktiga för mig.
2 I was dumb with silence, I held my peace from good; and my sorrow was stirred.
Jag är tystnad och stilla vorden, och tiger om glädjena; och måste fräta mina sorg i mig.
3 My heart burned within me; the fire was kindled in my musing: I spoke with my tongue,
Mitt hjerta är brinnande i mig, och när jag tänker deruppå, varder jag upptänd; jag talar med mine tungo.
4 Make me to know, Jehovah, mine end, and the measure of my days, what it is: I shall know how frail I am.
Men, Herre, lär mig dock, att det måste få en ända med mig, och mitt lif ett mål hafva, och jag hädan måste.
5 Behold, thou hast made my days [as] hand-breadths, and my lifetime is as nothing before thee; verily, every man, [even] the high placed, is altogether vanity. (Selah)
Si, mine dagar äro en tvärhand för dig, och mitt lif är såsom intet för dig. Huru platt intet äro alla menniskor, de dock så säkre lefva. (Sela)
6 Verily, man walketh in a vain show; verily they are disquieted in vain; he heapeth up [riches], and knoweth not who shall gather them.
De gå bort såsom en skugge, och göra sig mycken onyttig oro; de samka tillhopa, och veta icke ho det få skall.
7 And now, what wait I for, Lord? my hope is in thee.
Nu, Herre, vid hvad skall jag trösta mig? Uppå dig hoppas jag.
8 Deliver me from all my transgressions; make me not the reproach of the foolish.
Fräls mig ifrån alla mina synder, och låt mig icke dem galnom till spott varda.
9 I was dumb, I opened not my mouth; for thou hast done [it].
Jag vill tiga, och icke upplåta min mun; du skall väl görat.
10 Remove thy stroke away from me: I am consumed by the blow of thy hand.
Vänd dina plågo ifrå mig; ty jag är försmäktad för dine hands straff.
11 When thou with rebukes dost correct a man for iniquity, thou makest his beauty to consume away like a moth: surely, every man is vanity. (Selah)
När du en tuktar för syndenes skull, så varder hans fägring förtärd såsom af mal. Ack! huru platt intet äro dock alla menniskor. (Sela)
12 Hear my prayer, Jehovah, and give ear unto my cry; be not silent at my tears: for I am a stranger with thee, a sojourner, like all my fathers.
Hör mina bön, Herre, och förnim mitt ropande, och tig icke öfver mina tårar; ty jag är en främling för dig, och en gäst såsom alle mine fäder.
13 Look away from me, and let me recover strength, before I go hence and be no more.
Håll upp af mig, att jag vederqvicker mig, förr än jag bortfar, och är icke mer här.
