Psalms 31
1 To the chief Musician. A Psalm of David. In thee, Jehovah, do I trust; let me never be ashamed: deliver me in thy righteousness.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, uppå dig förtröstar jag, låt mig aldrig på skam komma; fräls mig genom dina rättfärdighet.
2 Incline thine ear to me, deliver me speedily; be a strong rock to me, a house of defence to save me.
Böj din öron till mig, hasteliga hjelp mig; var mig en stark klippa och en borg, att du hjelper mig.
3 For thou art my rock and my fortress; and, for thy name's sake, thou wilt lead me and guide me.
Ty du äst min klippa och min borg; att du dock för ditt Namns skull mig leda och föra ville;
4 Draw me out of the net that they have hidden for me; for thou art my strength.
Att du ville draga mig utu nätet, som de för mig ställt hafva; ty du äst min starkhet.
5 Into thy hand I commit my spirit: thou hast redeemed me, Jehovah, [thou] God of truth.
Uti dina händer befaller jag min anda; du hafver mig förlöst, Herre, du trofaste Gud.
6 I have hated them that observe lying vanities; and as for me, I have confided in Jehovah.
Jag hatar dem som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas till Herran.
7 I will be glad and rejoice in thy loving-kindness, for thou hast seen mine affliction; thou hast known the troubles of my soul,
Jag fröjdar mig, och är glad öfver dina godhet; att du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.
8 And hast not shut me up into the hand of the enemy: thou hast set my feet in a large place.
Och du öfvergifver mig icke uti fiendans händer; du sätter mina fötter uppå vidt rum.
9 Be gracious unto me, Jehovah, for I am in trouble: mine eye wasteth away with vexation, my soul and my belly.
Herre, var mig nådelig, ty mig är ångest; mitt ansigte är förfallet för sorgs skull, dertill min själ och min buk.
10 For my life is spent with sorrow, and my years with sighing; my strength faileth through mine iniquity, and my bones are wasted.
Ty mitt lefvande är förtärdt vordet af bedröfvelse, och mine år af suckande; min kraft är igenom mina missgerning förfallen, och min ben äro försmäktade.
11 More than to all mine oppressors, I am become exceedingly a reproach, even to my neighbours, and a fear to mine acquaintance: they that see me without flee from me.
Det går mig så illa, att jag är en stor försmädelse vorden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.
12 I am forgotten in [their] heart as a dead man; I am become like a broken vessel.
Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är vorden såsom ett sönderslaget kärile.
13 For I have heard the slander of many — terror on every side — when they take counsel together against me: they plot to take away my life.
Ty månge försmäda mig illa, så att hvar man skyr vid mig; de rådslå med hvarannan om mig, och akta taga mig lifvet bort.
14 But I confided in thee, Jehovah; I said, thou art my God.
Men jag, Herre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.
15 My times are in thy hand: deliver me from the hand of mine enemies, and from my persecutors.
Min tid står i dina händer; hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.
16 Make thy face to shine upon thy servant; save me in thy loving-kindness.
Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare; hjelp mig genom dina godhet.
17 Jehovah, let me not be ashamed; for I have called upon thee: let the wicked be ashamed, let them be silent in Sheol. (Sheol h7585)
Herre, låt mig icke till skam varda, ty jag åkallar dig; de ogudaktige varde till skam, och tystade i helvete. (Sheol h7585)
18 Let the lying lips become dumb, which speak insolently against the righteous in pride and contempt.
Tystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodiga och hånliga.
19 [Oh] how great is thy goodness, which thou hast laid up for them that fear thee, [which] thou hast wrought for them that trust in thee, before the sons of men!
Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bevarat hafver; och bevisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn!
20 Thou keepest them concealed in the secret of thy presence from the conspiracies of man; thou hidest them in a pavilion from the strife of tongues.
Du förgömmer dem hemliga när dig för hvars mans trug; du förskyler dem i hyddone för de trätosamma tungor.
21 Blessed be Jehovah; for he hath shewn me wondrously his loving-kindness in a strong city.
Lofvad vare Herren, att han mig en underlig godhet bevisat hafver, i enom fastom stad.
22 As for me, I said in my haste, I am cut off from before thine eyes; nevertheless thou heardest the voice of my supplications when I cried unto thee.
Ty jag sade i mine häpenhet: Jag är bortdrifven ifrå dine ögon; likväl hörde du mine böns röst, då jag till dig ropade.
23 Love Jehovah, all ye his saints. Jehovah preserveth the faithful, and plentifully requiteth the proud doer.
Älsker Herran, alle hans helige. Herren bevarar de trogna, och vedergäller dem rikeliga, som högmod öfva.
24 Be strong, and let your heart take courage, all ye that hope in Jehovah.
Varer tröste och oförfärade, alle I, som Herran förbiden.
