Psalms 22
1 To the chief Musician. Upon Aijeleth-Shahar. A Psalm of David. My God, my God, why hast thou forsaken me? [why art thou] far from my salvation, from the words of my groaning?
För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
2 My God, I cry by day, and thou answerest not; and by night, and there is no rest for me:
Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
3 And thou art holy, thou that dwellest amid the praises of Israel.
Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
4 Our fathers confided in thee: they confided, and thou didst deliver them.
På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
5 They cried unto thee, and were delivered; they confided in thee, and were not confounded.
Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
6 But I am a worm, and no man; a reproach of men, and the despised of the people.
Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
7 All they that see me laugh me to scorn; they shoot out the lip, they shake the head, [saying: ]
Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
8 Commit it to Jehovah — let him rescue him; let him deliver him, because he delighteth in him!
"Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
9 But thou art he that took me out of the womb; thou didst make me trust, upon my mother's breasts.
Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
10 I was cast upon thee from the womb; thou art my God from my mother's belly.
På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
11 Be not far from me, for trouble is near; for there is none to help.
Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
12 Many bulls have encompassed me; Bashan's strong ones have beset me round.
Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
13 They gape upon me with their mouth, [as] a ravening and a roaring lion.
Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
14 I am poured out like water, and all my bones are out of joint: my heart is become like wax; it is melted in the midst of my bowels.
Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
15 My strength is dried up like a potsherd, and my tongue cleaveth to my palate; and thou hast laid me in the dust of death.
Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
16 For dogs have encompassed me; an assembly of evil-doers have surrounded me: they pierced my hands and my feet.
Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
17 I may count all my bones. They look, they stare upon me;
Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
18 They part my garments among them, and cast lots upon my vesture.
De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
19 But thou, Jehovah, be not far [from me]; O my strength, haste thee to help me.
Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
20 Deliver my soul from the sword; my only one from the power of the dog;
Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
21 Save me from the lion's mouth. Yea, from the horns of the buffaloes hast thou answered me.
Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
22 I will declare thy name unto my brethren, in the midst of the congregation will I praise thee.
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
23 Ye that fear Jehovah, praise him; all ye the seed of Jacob, glorify him; and revere him, all ye the seed of Israel.
I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
24 For he hath not despised nor abhorred the affliction of the afflicted; neither hath he hid his face from him: but when he cried unto him, he heard.
Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
25 My praise is from thee, in the great congregation; I will pay my vows before them that fear him.
Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
26 The meek shall eat and be satisfied; they shall praise Jehovah that seek him: your heart shall live for ever.
De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
27 All the ends of the earth shall remember and turn unto Jehovah, and all the families of the nations shall worship before thee:
Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
28 For the kingdom is Jehovah's, and he ruleth among the nations.
Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
29 All the fat ones of the earth shall eat and worship; all they that go down to the dust shall bow before him, and he that cannot keep alive his own soul.
Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
30 A seed shall serve him; it shall be accounted to the Lord for a generation.
Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
31 They shall come, and shall declare his righteousness unto a people that shall be born, that he hath done [it].
Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
