Psalms 22
1 To the chief Musician. Upon Aijeleth-Shahar. A Psalm of David. My God, my God, why hast thou forsaken me? [why art thou] far from my salvation, from the words of my groaning?
En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
2 My God, I cry by day, and thou answerest not; and by night, and there is no rest for me:
Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
3 And thou art holy, thou that dwellest amid the praises of Israel.
Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
4 Our fathers confided in thee: they confided, and thou didst deliver them.
Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
5 They cried unto thee, and were delivered; they confided in thee, and were not confounded.
Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
6 But I am a worm, and no man; a reproach of men, and the despised of the people.
Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
7 All they that see me laugh me to scorn; they shoot out the lip, they shake the head, [saying: ]
Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
8 Commit it to Jehovah — let him rescue him; let him deliver him, because he delighteth in him!
Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
9 But thou art he that took me out of the womb; thou didst make me trust, upon my mother's breasts.
Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
10 I was cast upon thee from the womb; thou art my God from my mother's belly.
På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
11 Be not far from me, for trouble is near; for there is none to help.
Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
12 Many bulls have encompassed me; Bashan's strong ones have beset me round.
Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
13 They gape upon me with their mouth, [as] a ravening and a roaring lion.
De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
14 I am poured out like water, and all my bones are out of joint: my heart is become like wax; it is melted in the midst of my bowels.
Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
15 My strength is dried up like a potsherd, and my tongue cleaveth to my palate; and thou hast laid me in the dust of death.
Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
16 For dogs have encompassed me; an assembly of evil-doers have surrounded me: they pierced my hands and my feet.
Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
17 I may count all my bones. They look, they stare upon me;
Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
18 They part my garments among them, and cast lots upon my vesture.
De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
19 But thou, Jehovah, be not far [from me]; O my strength, haste thee to help me.
Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
20 Deliver my soul from the sword; my only one from the power of the dog;
Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
21 Save me from the lion's mouth. Yea, from the horns of the buffaloes hast thou answered me.
Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
22 I will declare thy name unto my brethren, in the midst of the congregation will I praise thee.
Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
23 Ye that fear Jehovah, praise him; all ye the seed of Jacob, glorify him; and revere him, all ye the seed of Israel.
Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
24 For he hath not despised nor abhorred the affliction of the afflicted; neither hath he hid his face from him: but when he cried unto him, he heard.
Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
25 My praise is from thee, in the great congregation; I will pay my vows before them that fear him.
Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
26 The meek shall eat and be satisfied; they shall praise Jehovah that seek him: your heart shall live for ever.
De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
27 All the ends of the earth shall remember and turn unto Jehovah, and all the families of the nations shall worship before thee:
Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
28 For the kingdom is Jehovah's, and he ruleth among the nations.
Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
29 All the fat ones of the earth shall eat and worship; all they that go down to the dust shall bow before him, and he that cannot keep alive his own soul.
Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
30 A seed shall serve him; it shall be accounted to the Lord for a generation.
Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
31 They shall come, and shall declare his righteousness unto a people that shall be born, that he hath done [it].
De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
