Psalms 18
1 To the chief Musician. [A Psalm] of David, the servant of Jehovah, who spoke to Jehovah the words of this song in the day that Jehovah had delivered him out of the hand of all his enemies and out of the hand of Saul. And he said, I will love thee, O Jehovah, my strength.
För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
2 Jehovah is my rock, and my fortress, and my deliverer; my God, my rock, in whom I will trust; my shield, and the horn of my salvation, my high tower.
HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
3 I will call upon Jehovah, who is to be praised: so shall I be saved from mine enemies.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
4 The bands of death encompassed me, and torrents of Belial made me afraid.
Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
6 In my distress I called upon Jehovah, and I cried out to my God; he heard my voice out of his temple, and my cry came before him, into his ears.
Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
7 Then the earth shook and quaked, and the foundations of the mountains trembled and shook, because he was wroth.
Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
8 There went up a smoke out of his nostrils, and fire out of his mouth devoured: coals burned forth from it.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
9 And he bowed the heavens, and came down; and darkness was under his feet.
Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
10 And he rode upon a cherub and did fly; yea, he flew fast upon the wings of the wind.
Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
11 He made darkness his secret place, his tent round about him: darkness of waters, thick clouds of the skies.
Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
12 From the brightness before him his thick clouds passed forth: hail and coals of fire.
Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
13 And Jehovah thundered in the heavens, and the Most High uttered his voice: hail and coals of fire.
Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 And he sent his arrows, and scattered [mine enemies]; and he shot forth lightnings, and discomfited them.
Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
15 And the beds of the waters were seen, and the foundations of the world were uncovered at thy rebuke, Jehovah, at the blast of the breath of thy nostrils.
Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
16 He reached forth from above, he took me, he drew me out of great waters:
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
17 He delivered me from my strong enemy, and from them that hated me; for they were mightier than I.
Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
18 They encountered me in the day of my calamity, but Jehovah was my stay.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
19 And he brought me forth into a large place; he delivered me, because he delighted in me.
Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
20 Jehovah hath rewarded me according to my righteousness; according to the cleanness of my hands hath he recompensed me.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
21 For I have kept the ways of Jehovah, and have not wickedly departed from my God.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
22 For all his ordinances were before me, and I did not put away his statutes from me;
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
23 And I was upright with him, and kept myself from mine iniquity.
Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
24 And Jehovah hath recompensed me according to my righteousness, according to the cleanness of my hands in his sight.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
25 With the gracious thou dost shew thyself gracious; with the upright man thou dost shew thyself upright;
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
26 With the pure thou dost shew thyself pure; and with the perverse thou dost shew thyself contrary.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
27 For it is thou that savest the afflicted people; but the haughty eyes wilt thou bring down.
Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
28 For it is thou that makest my lamp to shine: Jehovah my God enlighteneth my darkness.
Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
29 For by thee I have run through a troop; and by my God have I leaped over a wall.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
30 As for God, his way is perfect; the word of Jehovah is tried: he is a shield to all that trust in him.
Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
31 For who is God save Jehovah? and who is a rock if not our God?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
32 The God who girdeth me with strength, and maketh my way perfect,
Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
33 Who maketh my feet like hinds' [feet], and setteth me upon my high places;
du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
34 Who teacheth my hands to war, and mine arms bend a bow of brass;
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
35 And thou didst give me the shield of thy salvation, and thy right hand held me up; and thy condescending gentleness hath made me great.
Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
36 Thou didst enlarge my steps under me, and mine ankles have not wavered.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
37 I pursued mine enemies, and overtook them; and I turned not again till they were consumed.
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
38 I crushed them, and they were not able to rise: they fell under my feet.
Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
39 And thou girdedst me with strength to battle; thou didst subdue under me those that rose up against me.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
40 And mine enemies didst thou make to turn their backs unto me, and those that hated me I destroyed.
Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
41 They cried, and there was none to save; — unto Jehovah, and he answered them not.
De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
42 And I did beat them small as dust before the wind; I did cast them out as the mire of the streets.
Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
43 Thou hast delivered me from the strivings of the people; thou hast made me the head of the nations: a people I knew not doth serve me.
Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
44 At the hearing of the ear, they obey me: strangers come cringing unto me.
Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
45 Strangers have faded away, and they come trembling forth from their close places.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
46 Jehovah liveth; and blessed be my rock; and exalted be the God of my salvation,
HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
47 The God who hath avenged me, and hath subjected the peoples to me;
Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
48 Who hath delivered me from mine enemies: yea, thou hast lifted me up above them that rose up against me; from the man of violence hast thou delivered me.
du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
49 Therefore will I give thanks to thee, Jehovah, among the nations, and will sing psalms to thy name.
Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
50 [It is he] who giveth great deliverances to his king, and sheweth loving-kindness to his anointed, to David, and to his seed for evermore.
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
