Psalms 18
1 To the chief Musician. [A Psalm] of David, the servant of Jehovah, who spoke to Jehovah the words of this song in the day that Jehovah had delivered him out of the hand of all his enemies and out of the hand of Saul. And he said, I will love thee, O Jehovah, my strength.
En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
2 Jehovah is my rock, and my fortress, and my deliverer; my God, my rock, in whom I will trust; my shield, and the horn of my salvation, my high tower.
Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
3 I will call upon Jehovah, who is to be praised: so shall I be saved from mine enemies.
Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
4 The bands of death encompassed me, and torrents of Belial made me afraid.
Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig. (Sheol h7585)
6 In my distress I called upon Jehovah, and I cried out to my God; he heard my voice out of his temple, and my cry came before him, into his ears.
När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
7 Then the earth shook and quaked, and the foundations of the mountains trembled and shook, because he was wroth.
Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
8 There went up a smoke out of his nostrils, and fire out of his mouth devoured: coals burned forth from it.
Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
9 And he bowed the heavens, and came down; and darkness was under his feet.
Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
10 And he rode upon a cherub and did fly; yea, he flew fast upon the wings of the wind.
Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
11 He made darkness his secret place, his tent round about him: darkness of waters, thick clouds of the skies.
Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
12 From the brightness before him his thick clouds passed forth: hail and coals of fire.
Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
13 And Jehovah thundered in the heavens, and the Most High uttered his voice: hail and coals of fire.
Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
14 And he sent his arrows, and scattered [mine enemies]; and he shot forth lightnings, and discomfited them.
Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
15 And the beds of the waters were seen, and the foundations of the world were uncovered at thy rebuke, Jehovah, at the blast of the breath of thy nostrils.
Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
16 He reached forth from above, he took me, he drew me out of great waters:
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
17 He delivered me from my strong enemy, and from them that hated me; for they were mightier than I.
Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
18 They encountered me in the day of my calamity, but Jehovah was my stay.
De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
19 And he brought me forth into a large place; he delivered me, because he delighted in me.
Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
20 Jehovah hath rewarded me according to my righteousness; according to the cleanness of my hands hath he recompensed me.
Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
21 For I have kept the ways of Jehovah, and have not wickedly departed from my God.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
22 For all his ordinances were before me, and I did not put away his statutes from me;
Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
23 And I was upright with him, and kept myself from mine iniquity.
Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
24 And Jehovah hath recompensed me according to my righteousness, according to the cleanness of my hands in his sight.
Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
25 With the gracious thou dost shew thyself gracious; with the upright man thou dost shew thyself upright;
Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
26 With the pure thou dost shew thyself pure; and with the perverse thou dost shew thyself contrary.
Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
27 For it is thou that savest the afflicted people; but the haughty eyes wilt thou bring down.
Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
28 For it is thou that makest my lamp to shine: Jehovah my God enlighteneth my darkness.
Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
29 For by thee I have run through a troop; and by my God have I leaped over a wall.
Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
30 As for God, his way is perfect; the word of Jehovah is tried: he is a shield to all that trust in him.
Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
31 For who is God save Jehovah? and who is a rock if not our God?
Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
32 The God who girdeth me with strength, and maketh my way perfect,
Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
33 Who maketh my feet like hinds' [feet], and setteth me upon my high places;
Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
34 Who teacheth my hands to war, and mine arms bend a bow of brass;
Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
35 And thou didst give me the shield of thy salvation, and thy right hand held me up; and thy condescending gentleness hath made me great.
Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
36 Thou didst enlarge my steps under me, and mine ankles have not wavered.
Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
37 I pursued mine enemies, and overtook them; and I turned not again till they were consumed.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
38 I crushed them, and they were not able to rise: they fell under my feet.
Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
39 And thou girdedst me with strength to battle; thou didst subdue under me those that rose up against me.
Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
40 And mine enemies didst thou make to turn their backs unto me, and those that hated me I destroyed.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
41 They cried, and there was none to save; — unto Jehovah, and he answered them not.
De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
42 And I did beat them small as dust before the wind; I did cast them out as the mire of the streets.
Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
43 Thou hast delivered me from the strivings of the people; thou hast made me the head of the nations: a people I knew not doth serve me.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
44 At the hearing of the ear, they obey me: strangers come cringing unto me.
Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
45 Strangers have faded away, and they come trembling forth from their close places.
De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
46 Jehovah liveth; and blessed be my rock; and exalted be the God of my salvation,
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
47 The God who hath avenged me, and hath subjected the peoples to me;
Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
48 Who hath delivered me from mine enemies: yea, thou hast lifted me up above them that rose up against me; from the man of violence hast thou delivered me.
Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
49 Therefore will I give thanks to thee, Jehovah, among the nations, and will sing psalms to thy name.
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
50 [It is he] who giveth great deliverances to his king, and sheweth loving-kindness to his anointed, to David, and to his seed for evermore.
Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
