Psalms 17
1 A Prayer of David. Hear the right, O Jehovah, attend unto my cry; give ear unto my prayer, which is not out of feigned lips.
En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
2 Let my judgment come forth from thy presence, let thine eyes regard equity.
Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
3 Thou hast proved my heart, thou hast visited me by night; thou hast tried me, thou hast found nothing: my thought goeth not beyond my word.
Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
4 Concerning the works of men, by the word of thy lips I have kept from the paths of the violent [man].
Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
5 When thou holdest my goings in thy paths, my footsteps slip not.
Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
6 I have called upon thee, for thou answerest me, O God. Incline thine ear unto me, hear my speech.
Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
7 Shew wondrously thy loving-kindnesses, O thou that savest by thy right hand them that trust [in thee] from those that rise up [against them].
Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
8 Keep me as the apple of the eye, hide me under the shadow of thy wings,
Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
9 From the wicked that destroy me, my deadly enemies, who compass me about.
För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
10 They are enclosed in their own fat; with their mouth they speak proudly.
Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
11 They have now encompassed us in our steps; their eyes have they set, bowing down to the earth.
Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
12 He is like a lion that is greedy of its prey, and as a young lion lurking in secret places.
Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
13 Arise, Jehovah, anticipate him, cast him down: deliver my soul from the wicked, thy sword;
Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
14 From men [who are] thy hand, O Jehovah, from men of this age: their portion is in [this] life, and their belly thou fillest with thy hid [treasure]; they have their fill of sons, and leave the rest of their [substance] to their children.
Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
15 As for me, I will behold thy face in righteousness; I shall be satisfied, when I awake, with thy likeness.
Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
