< Psalms 147 >

1 Praise ye Jah! for it is good. Sing psalms of our God; for it is pleasant: praise is comely.
Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
2 Jehovah doth build up Jerusalem: he gathereth the outcasts of Israel.
Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
3 He healeth the broken in heart, and bindeth up their wounds.
Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
4 He counteth the number of the stars; he giveth names to them all.
Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
5 Great is our Lord, and of great power: his understanding is infinite.
Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
6 Jehovah lifteth up the meek; he abaseth the wicked to the earth.
Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
7 Sing unto Jehovah with thanksgiving; sing psalms upon the harp unto our God:
Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
8 Who covereth the heavens with clouds, who prepareth rain for the earth, who maketh grass to grow upon the mountains;
Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
9 Who giveth to the cattle their food, to the young ravens which cry.
Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
10 He delighteth not in the strength of the horse, he taketh not pleasure in the legs of a man;
Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
11 Jehovah taketh pleasure in those that fear him, in those that hope in his loving-kindness.
Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
12 Laud Jehovah, O Jerusalem; praise thy God, O Zion.
Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
13 For he hath strengthened the bars of thy gates; he hath blessed thy children within thee;
Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
14 He maketh peace in thy borders; he satisfieth thee with the finest of the wheat.
Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
15 He sendeth forth his oracles to the earth: his word runneth very swiftly.
Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
16 He giveth snow like wool, scattereth the hoar frost like ashes;
Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
17 He casteth forth his ice like morsels: who can stand before his cold?
Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
18 He sendeth his word, and melteth them; he causeth his wind to blow — the waters flow.
Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
19 He sheweth his word unto Jacob, his statutes and his judgments unto Israel.
Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
20 He hath not dealt thus with any nation; and as for [his] judgments, they have not known them. Hallelujah!
Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.

< Psalms 147 >