Psalms 141
1 A Psalm of David. Jehovah, I have called upon thee: make haste unto me; give ear unto my voice, when I call unto thee.
En Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.
2 Let my prayer be set forth before thee as incense, the lifting up of my hands as the evening oblation.
Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.
3 Set a watch, O Jehovah, before my mouth; keep the door of my lips.
Herre, bevara min mun, och bevara mina läppar.
4 Incline not my heart to any evil thing, to practise deeds of wickedness with men that are workers of iniquity; and let me not eat of their dainties.
Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.
5 Let the righteous smite me, it is kindness; and let him reprove me, it is an excellent oil which my head shall not refuse: for yet my prayer also is [for them] in their calamities.
Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.
6 When their judges are thrown down from the rocks, they shall hear my words, for they are sweet.
Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.
7 Our bones are scattered at the mouth of Sheol, as when one cutteth and cleaveth [wood] upon the earth. (Sheol h7585)
Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena. (Sheol h7585)
8 For unto thee, Jehovah, Lord, are mine eyes; in thee do I trust: leave not my soul destitute.
Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.
9 Keep me from the snare which they have laid for me, and from the traps of the workers of iniquity.
Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.
10 Let the wicked fall into their own nets, whilst that I withal pass over.
De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.
