Psalms 139
1 To the chief Musician. A Psalm of David. Jehovah, thou hast searched me, and known [me].
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
2 Thou knowest my down-sitting and mine uprising, thou understandest my thought afar off;
Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
3 Thou searchest out my path and my lying down, and art acquainted with all my ways;
Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
4 For there is not yet a word on my tongue, [but] lo, O Jehovah, thou knowest it altogether.
Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
5 Thou hast beset me behind and before, and laid thy hand upon me.
Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
6 O knowledge too wonderful for me! it is high, I cannot [attain] unto it.
Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
7 Whither shall I go from thy Spirit? and whither flee from thy presence?
Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
8 If I ascend up into the heavens thou art there; or if I make my bed in Sheol, behold, thou [art there]; (Sheol h7585)
Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
9 [If] I take the wings of the dawn [and] dwell in the uttermost parts of the sea,
Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10 Even there shall thy hand lead me, and thy right hand shall hold me.
Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11 And if I say, Surely darkness shall cover me, and the light about me be night;
Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
12 Even darkness hideth not from thee, and the night shineth as the day: the darkness is as the light.
Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
13 For thou hast possessed my reins; thou didst cover me in my mother's womb.
Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
14 I will praise thee, for I am fearfully, wonderfully made. Marvellous are thy works; and [that] my soul knoweth right well.
Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
15 My bones were not hidden from thee when I was made in secret, curiously wrought in the lower parts of the earth.
Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
16 Thine eyes did see my unformed substance, and in thy book all [my members] were written; [during many] days were they fashioned, when [as yet] there was none of them.
Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
17 But how precious are thy thoughts unto me, O God! how great is the sum of them!
Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
18 [If] I would count them, they are more in number than the sand. When I awake, I am still with thee.
Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
19 Oh that thou wouldest slay the wicked, O God! And ye men of blood, depart from me.
Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
20 For they speak of thee wickedly, they take [thy name] in vain, thine enemies.
Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
21 Do not I hate them, O Jehovah, that hate thee? and do not I loathe them that rise up against thee?
Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
22 I hate them with perfect hatred; I account them mine enemies.
Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
23 Search me, O God, and know my heart; prove me, and know my thoughts;
Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
24 And see if there be any grievous way in me; and lead me in the way everlasting.
Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
