Psalms 109
1 To the chief Musician. Of David. A Psalm. O God of my praise, be not silent:
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 For the mouth of the wicked [man] and the mouth of deceit are opened against me: they have spoken against me with a lying tongue,
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 And with words of hatred have they encompassed me; and they fight against me without a cause.
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 For my love they are mine adversaries; but I [give myself unto] prayer.
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 And they have rewarded me evil for good, and hatred for my love.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 Set a wicked [man] over him, and let [the] adversary stand at his right hand;
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 When he shall be judged, let him go out guilty, and let his prayer become sin;
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 Let his days be few, let another take his office;
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 Let his sons be fatherless, and his wife a widow;
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 Let his sons be vagabonds and beg, and let them seek [their bread] far from their desolate places;
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 Let the usurer cast the net over all that he hath, and let strangers despoil his labour;
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 Let there be none to extend kindness unto him, neither let there be any to favour his fatherless children;
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 Let his posterity be cut off; in the generation following let their name be blotted out:
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 Let the iniquity of his fathers be remembered with Jehovah, and let not the sin of his mother be blotted out;
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 Let them be before Jehovah continually, that he may cut off the memory of them from the earth:
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 Because he remembered not to shew kindness, but persecuted the afflicted and needy man, and the broken in heart, to slay him.
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 And he loved cursing; so let it come unto him. And he delighted not in blessing; and let it be far from him.
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 And he clothed himself with cursing like his vestment; so let it come into his bowels like water, and like oil into his bones;
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 Let it be unto him as a garment with which he covereth himself, and for a girdle wherewith he is constantly girded.
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 Let this be the reward of mine adversaries from Jehovah, and of them that speak evil against my soul.
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 But do thou for me, Jehovah, Lord, for thy name's sake; because thy loving-kindness is good, deliver me:
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 For I am afflicted and needy, and my heart is wounded within me.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 I am gone like a shadow when it lengtheneth; I am tossed about like the locust;
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 My knees are failing through fasting, and my flesh hath lost its fatness;
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 And I am become a reproach unto them; [when] they look upon me they shake their heads.
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Help me, Jehovah my God; save me according to thy loving-kindness:
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 That they may know that this is thy hand; that thou, Jehovah, hast done it.
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 Let them curse, but bless thou; when they rise up, let them be ashamed, and let thy servant rejoice.
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 Let mine adversaries be clothed with confusion, and let them cover themselves with their shame as with a mantle.
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 I will greatly celebrate Jehovah with my mouth; yea, I will praise him among the multitude.
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 For he standeth at the right hand of the needy, to save him from those that judge his soul.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
