< Psalms 107 >

1 Give ye thanks unto Jehovah; for he is good; for his loving-kindness [endureth] for ever.
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 Let the redeemed of Jehovah say so, whom he hath redeemed from the hand of the oppressor,
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 And gathered out of the countries, from the east and from the west, from the north and from the sea.
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 They wandered in the wilderness in a desert way, they found no city of habitation;
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 Hungry and thirsty, their soul fainted in them:
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Then they cried unto Jehovah in their trouble, [and] he delivered them out of their distresses,
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 And he led them forth by a right way, that they might go to a city of habitation.
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 Let them give thanks unto Jehovah for his loving-kindness, and for his wondrous works to the children of men;
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 For he hath satisfied the longing soul and filled the hungry soul with good.
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 Such as inhabit darkness and the shadow of death, bound in affliction and iron,
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 Because they had rebelled against the words of God, and had despised the counsel of the Most High; ...
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 And he bowed down their heart with labour; they stumbled, and there was none to help:
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 Then they cried unto Jehovah in their trouble, [and] he saved them out of their distresses;
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 He brought them out of darkness and the shadow of death, and broke their bands in sunder.
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 Let them give thanks unto Jehovah for his loving-kindness, and for his wondrous works to the children of men;
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 For he hath broken the gates of bronze, and cut asunder the bars of iron.
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 Fools, because of their way of transgression, and because of their iniquities, are afflicted;
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 Their soul abhorreth all manner of food, and they draw near unto the gates of death:
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 Then they cry unto Jehovah in their trouble, [and] he saveth them out of their distresses;
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 He sendeth his word, and healeth them, and delivereth them from their destructions.
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 Let them give thanks unto Jehovah for his loving-kindness, and for his wondrous works to the children of men,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 And let them offer the sacrifices of thanksgiving, and declare his works in joyful song.
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 They that go down to the sea in ships, that do business in great waters,
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 These see the works of Jehovah, and his wonders in the deep.
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 For he speaketh, and raiseth the stormy wind, which lifteth up the waves thereof:
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 They mount up to the heavens, they go down to the depths; their soul is melted because of trouble;
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 They reel to and fro, and stagger like a drunken man, and they are at their wits' end:
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 Then they cry unto Jehovah in their trouble, and he bringeth them out of their distresses;
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 He maketh the storm a calm, and the waves thereof are still:
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 And they rejoice because they are quiet; and he bringeth them unto their desired haven.
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 Let them give thanks unto Jehovah for his loving-kindness, and for his wondrous works to the children of men;
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 Let them exalt him also in the congregation of the people, and praise him in the session of the elders.
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 He maketh rivers into a wilderness, and water-springs into dry ground;
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 A fruitful land into a plain of salt, for the wickedness of them that dwell therein.
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 He maketh the wilderness into a pool of water, and the dry land into water-springs;
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 And there he maketh the hungry to dwell, and they establish a city of habitation;
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 And sow fields, and plant vineyards, which yield fruits of increase;
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 And he blesseth them, so that they are multiplied greatly; and he suffereth not their cattle to decrease.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 And they are diminished and brought low, through oppression, adversity, and sorrow:
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 He poureth contempt upon nobles, and causeth them to wander in a pathless waste;
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 But he secureth the needy one on high from affliction, and maketh [him] families like flocks.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 The upright shall see it, and rejoice; and all unrighteousness shall stop its mouth.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Whoso is wise, let him observe these things, and let them understand the loving-kindnesses of Jehovah.
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.

< Psalms 107 >