Psalms 106
1 Hallelujah! Give ye thanks unto Jehovah; for he is good; for his loving-kindness [endureth] for ever.
Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
2 Who can utter the mighty acts of Jehovah? [who] can shew forth all his praise?
Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
3 Blessed are they that keep justice, [and] he that doeth righteousness at all times.
Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
4 Remember me, O Jehovah, with [thy] favour toward thy people; visit me with thy salvation:
Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
5 That I may see the prosperity of thy chosen ones, that I may rejoice in the joy of thy nation, that I may glory with thine inheritance.
Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
6 We have sinned with our fathers, we have committed iniquity, we have done wickedly.
Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
7 Our fathers in Egypt considered not thy wondrous works; they remembered not the multitude of thy loving-kindnesses; but they rebelled at the sea, at the Red Sea.
Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
8 Yet he saved them for his name's sake, that he might make known his might.
Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
9 And he rebuked the Red Sea, and it dried up; and he led them through the deeps as through a wilderness.
Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
10 And he saved them from the hand of him that hated [them], and redeemed them from the hand of the enemy.
Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
11 And the waters covered their oppressors: there was not one of them left.
Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
12 Then believed they his words; they sang his praise.
Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
13 They soon forgot his works; they waited not for his counsel:
Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
14 And they lusted exceedingly in the wilderness, and tempted God in the desert.
Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
15 Then he gave them their request, but sent leanness into their soul.
Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
16 And they envied Moses in the camp, [and] Aaron, the saint of Jehovah.
Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
17 The earth opened and swallowed up Dathan, and covered the company of Abiram;
Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
18 And fire was kindled in their company; a flame burned up the wicked.
Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
19 They made a calf in Horeb, and did homage to a molten image;
De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
20 And they changed their glory into the similitude of an ox that eateth grass.
Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
21 They forgot God their Saviour, who had done great things in Egypt,
De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
22 Wondrous works in the land of Ham, terrible things by the Red Sea.
Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
23 And he said that he would destroy them, had not Moses, his chosen, stood before him in the breach, to turn away his fury, lest he should destroy [them].
Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
24 And they despised the pleasant land; they believed not his word,
Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
25 But murmured in their tents: they hearkened not unto the voice of Jehovah.
Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
26 And he lifted up his hand to them, that he would make them fall in the wilderness;
Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
27 And that he would make their seed fall among the nations, and disperse them through the countries.
Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
28 And they joined themselves unto Baal-Peor, and ate the sacrifices of the dead;
Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
29 And they provoked [him] to anger with their doings; and a plague broke out among them.
Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
30 Then stood up Phinehas and executed judgment, and the plague was stayed;
Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
31 And that was reckoned unto him for righteousness, from generation to generation, for evermore.
Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
32 And they moved him to wrath at the waters of Meribah, and it went ill with Moses on their account;
Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
33 For they provoked his spirit, so that he spoke unadvisedly with his lips.
Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
34 They did not destroy the peoples, as Jehovah commanded them;
De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
35 But they mingled with the nations, and learned their works;
Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
36 And they served their idols; and they were a snare unto them:
Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
37 And they sacrificed their sons and their daughters unto demons,
Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
38 And shed innocent blood, the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed unto the idols of Canaan; and the land was polluted with blood.
Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
39 And they were defiled with their works, and went a-whoring in their doings.
Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
40 Then was the anger of Jehovah kindled against his people, and he abhorred his inheritance;
Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
41 And he gave them into the hand of the nations; and they that hated them ruled over them:
Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
42 And their enemies oppressed them, and they were brought into subjection under their hand.
Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
43 Often did he deliver them; but as for them they provoked [him] by their counsel, and they were brought low by their iniquity.
Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
44 But he regarded their distress, when he heard their cry;
Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
45 And he remembered for them his covenant, and repented according to the multitude of his loving-kindnesses;
Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
46 And he caused them to find compassion of all those that had carried them captives.
Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
47 Save us, Jehovah our God, and gather us from among the nations, to give thanks unto thy holy name, [and] to triumph in thy praise.
Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
48 Blessed be Jehovah the God of Israel, from eternity and to eternity! And let all the people say, Amen! Hallelujah!
Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
