Psalms 105
1 Give ye thanks unto Jehovah, call upon his name; make known his acts among the peoples.
Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
2 Sing unto him, sing psalms unto him; meditate upon all his wondrous works.
Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
3 Glory ye in his holy name: let the heart of them rejoice that seek Jehovah.
Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
4 Seek Jehovah and his strength, seek his face continually;
Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
5 Remember his wondrous works which he hath done, his miracles and the judgments of his mouth:
Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
6 Ye seed of Abraham his servant, ye sons of Jacob, his chosen ones.
I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
7 He, Jehovah, is our God; his judgments are in all the earth.
Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
8 He is ever mindful of his covenant, — the word which he commanded to a thousand generations, —
Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
9 Which he made with Abraham, and of his oath unto Isaac;
Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
10 And he confirmed it unto Jacob for a statute, unto Israel for an everlasting covenant,
Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
11 Saying, Unto thee will I give the land of Canaan, the lot of your inheritance;
Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
12 When they were a few men in number, of small account, and strangers in it.
Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
13 And they went from nation to nation, from one kingdom to another people.
Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
14 He suffered no man to oppress them, and reproved kings for their sakes,
Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
15 [Saying, ] Touch not mine anointed ones, and do my prophets no harm.
Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
16 And he called for a famine upon the land; he broke the whole staff of bread.
Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
17 He sent a man before them: Joseph was sold for a bondman.
Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
18 They afflicted his feet with fetters; his soul came into irons;
De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
19 Until the time when what he said came about: the word of Jehovah tried him.
Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
20 The king sent and loosed him — the ruler of peoples — and let him go free.
Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
21 He made him lord of his house, and ruler over all his possessions:
Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
22 To bind his princes at his pleasure, and teach his elders wisdom.
Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
23 And Israel came into Egypt, and Jacob sojourned in the land of Ham.
Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
24 And he made his people exceeding fruitful, and made them mightier than their oppressors.
Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
25 He turned their heart to hate his people, to deal subtilly with his servants.
Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
26 He sent Moses his servant, [and] Aaron whom he had chosen:
Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
27 They set his signs among them, and miracles in the land of Ham.
De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
28 He sent darkness, and made it dark; and they rebelled not against his word.
Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
29 He turned their waters into blood, and caused their fish to die.
Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
30 Their land swarmed with frogs, — in the chambers of their kings.
Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
31 He spoke, and there came dog-flies, [and] gnats in all their borders.
Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
32 He gave them hail for rain, [and] flaming fire in their land;
Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
33 And he smote their vines and their fig-trees, and broke the trees of their borders.
Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
34 He spoke, and the locust came, and the cankerworm, even without number;
Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
35 And they devoured every herb in their land, and ate up the fruit of their ground.
Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
36 And he smote every firstborn in their land, the firstfruits of all their vigour.
Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
37 And he brought them forth with silver and gold; and there was not one feeble among their tribes.
Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
38 Egypt rejoiced at their departure; for the fear of them had fallen upon them.
Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
39 He spread a cloud for a covering, and fire to give light in the night.
Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
40 They asked, and he brought quails, and satisfied them with the bread of heaven.
De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
41 He opened the rock, and waters gushed forth; they ran in the dry places [like] a river.
Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
42 For he remembered his holy word, [and] Abraham his servant;
Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
43 And he brought forth his people with gladness, his chosen with rejoicing;
Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
44 And he gave them the lands of the nations, and they took possession of the labour of the peoples:
Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
45 That they might keep his statutes, and observe his laws. Hallelujah!
På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
