Psalms 102
1 A Prayer of the afflicted, when he is overwhelmed, and poureth out his complaint before Jehovah. Jehovah, hear my prayer, and let my cry come unto thee.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 Hide not thy face from me: in the day of my trouble, incline thine ear unto me; in the day I call, answer me speedily.
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 For my days are consumed like smoke, and my bones are burned as a firebrand.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 My heart is smitten and withered like grass; yea, I have forgotten to eat my bread.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 By reason of the voice of my groaning, my bones cleave to my flesh.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 I am become like the pelican of the wilderness, I am as an owl in desolate places;
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 I watch, and am like a sparrow alone upon the housetop.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 Mine enemies reproach me all the day; they that are mad against me swear by me.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 For I have eaten ashes like bread, and mingled my drink with weeping,
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 Because of thine indignation and thy wrath; for thou hast lifted me up, and cast me down.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 My days are like a lengthened-out shadow, and I, I am withered like grass.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 But thou, Jehovah, abidest for ever, and thy memorial from generation to generation.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 Thou wilt rise up, thou wilt have mercy upon Zion: for it is the time to be gracious to her, for the set time is come.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 For thy servants take pleasure in her stones, and favour her dust.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 And the nations shall fear the name of Jehovah, and all the kings of the earth thy glory.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 When Jehovah shall build up Zion, he will appear in his glory.
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 He will regard the prayer of the destitute one, and not despise their prayer.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 This shall be written for the generation to come; and a people that shall be created shall praise Jah:
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 For he hath looked down from the height of his sanctuary; from the heavens hath Jehovah beheld the earth,
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 To hear the groaning of the prisoner, to loose those that are appointed to die;
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 That the name of Jehovah may be declared in Zion, and his praise in Jerusalem,
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 When the peoples shall be gathered together, and the kingdoms, to serve Jehovah.
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 He weakened my strength in the way, he shortened my days.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 I said, My God, take me not away in the midst of my days! ...Thy years are from generation to generation.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 Of old hast thou founded the earth, and the heavens are the work of thy hands:
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 They shall perish, but thou continuest; and all of them shall grow old as a garment: as a vesture shalt thou change them, and they shall be changed.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 But thou art the Same, and thy years shall have no end.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 The children of thy servants shall abide, and their seed shall be established before thee.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
