Proverbs 7
1 My son, keep my words, and lay up my commandments with thee.
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2 Keep my commandments, and live; and my teaching, as the apple of thine eye.
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3 Bind them upon thy fingers, write them upon the tablet of thy heart.
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4 Say unto wisdom, Thou art my sister, and call intelligence [thy] kinswoman:
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5 that they may keep thee from the strange woman, from the stranger who flattereth with her words.
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6 For at the window of my house, I looked forth through my lattice,
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7 and I beheld among the simple ones, I discerned among the sons, a young man void of understanding,
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8 passing through the street near her corner; and he went the way to her house,
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9 in the twilight, in the evening of the day, in the blackness of night and the darkness.
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10 And behold, there met him a woman in the attire of a harlot, and subtle of heart.
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11 She is clamorous and unmanageable; her feet abide not in her house:
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12 now without, now in the broadways, — and she lieth in wait at every corner.
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13 And she caught him and kissed him, and with an impudent face said unto him,
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14 I have peace-offerings with me; this day have I paid my vows:
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15 therefore came I forth to meet thee, to seek earnestly thy face, and I have found thee.
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16 I have decked my bed with tapestry coverlets of variegated linen from Egypt;
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17 I have perfumed my couch with myrrh, aloes, and cinnamon.
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18 Come, let us revel in love until the morning, let us delight ourselves with loves.
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19 For the husband is not at home, he is gone a long journey;
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20 he hath taken the money-bag with him, he will come home on the day of the full moon.
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21 With her much enticement she beguiled him; with the smoothness of her lips she constrained him.
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22 He went after her straightway, as an ox goeth to the slaughter, and as stocks [serve] for the correction of the fool;
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23 till an arrow strike through his liver: as a bird hasteth to the snare, and knoweth not that it is for its life.
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24 And now, ye sons, hearken unto me, and attend to the words of my mouth.
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25 Let not thy heart decline to her ways, go not astray in her paths:
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26 for she hath cast down many wounded, and all slain by her were strong.
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
