Proverbs 26
1 As snow in summer, and as rain in harvest, so honour beseemeth not a fool.
Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 As the sparrow for flitting about, as the swallow for flying, so a curse undeserved shall not come.
Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 A whip for the horse, a bridle for the ass, and a rod for the back of fools.
Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Answer not a fool according to his folly, lest thou also be like unto him.
Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Answer a fool according to his folly, lest he be wise in his own eyes.
Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 He that sendeth a message by the hand of a fool cutteth off [his own] feet, [and] drinketh damage.
Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 The legs of the lame hang loose; so is a proverb in the mouth of fools.
Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 As a bag of gems in a stoneheap, so is he that giveth honour to a fool.
Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 [As] a thorn goeth up into the hand of a drunkard, so is a proverb in the mouth of fools.
Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 A master roughly worketh every one: he both hireth the fool and hireth passers-by.
En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 As a dog turneth back to its vomit, [so] a fool repeateth his folly.
Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 Hast thou seen a man wise in his own eyes? There is more hope of a fool than of him.
Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 The sluggard saith, There is a fierce lion in the way; a lion is in the midst of the streets!
Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 [As] the door turneth upon its hinges, so the sluggard upon his bed.
Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 The sluggard burieth his hand in the dish: it wearieth him to bring it again to his mouth.
Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 A sluggard is wiser in his own eyes than seven [men] that answer discreetly.
Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 He that passing by vexeth himself with strife belonging not to him, is [like] one that taketh a dog by the ears.
Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 As a madman who casteth firebrands, arrows, and death,
Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 so is a man that deceiveth his neighbour, and saith, Am I not in sport?
är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: "Jag gjorde det ju på skämt."
20 Where no wood is, the fire goeth out; and where there is no talebearer, the contention ceaseth.
När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 [As] coals for hot coals, and wood for fire, so is a contentious man to inflame strife.
Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 The words of a talebearer are as dainty morsels, and they go down into the innermost parts of the belly.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 Ardent lips, and a wicked heart, are [as] an earthen vessel overlaid with silver dross.
Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 He that hateth dissembleth with his lips, but he layeth up deceit within him:
En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 when his voice is gracious, believe him not, for there are seven abominations in his heart.
Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 Though [his] hatred is covered by dissimulation, his wickedness shall be made manifest in the congregation.
Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 Whoso diggeth a pit shall fall therein; and he that rolleth a stone, it shall return upon him.
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 A lying tongue hateth those that are injured by it, and a flattering mouth worketh ruin.
En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
