Proverbs 19
1 Better is a poor [man] that walketh in his integrity, than he that is perverse in his lips, and is a fool.
En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
2 Also that a person be without knowledge is not good; and he that hasteth with his feet maketh false steps.
Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
3 The folly of man distorteth his way, and his heart is irritated against Jehovah.
Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
4 Wealth addeth many friends; but the poor is separated from his friend.
Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
5 A false witness shall not be held innocent, and he that uttereth lies shall not escape.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
6 Many court the favour of a noble; and every one is friend to a man that giveth.
Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
7 All the brethren of a poor [man] hate him; how much more do his friends go far from him: he pursueth [them] with words, — they are not [to be found].
Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
8 He that getteth sense loveth his own soul; he that keepeth understanding shall find good.
Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
9 A false witness shall not be held innocent, and he that uttereth lies shall perish.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
10 Good living beseemeth not a fool; how much less for a servant to have rule over princes.
Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
11 The discretion of a man maketh him slow to anger, and it is his glory to pass over a transgression.
Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
12 The king's displeasure is as the roaring of a lion; but his favour is as dew upon the grass.
Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
13 A foolish son is the calamity of his father; and the contentions of a wife are a continual dropping.
En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
14 House and wealth are an inheritance from fathers; but a prudent wife is from Jehovah.
Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
15 Slothfulness casteth into a deep sleep, and the idle soul shall suffer hunger.
Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
16 He that keepeth the commandment keepeth his soul; he that is careless of his ways shall die.
Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
17 He that is gracious to the poor lendeth unto Jehovah; and what he hath bestowed will he repay unto him.
Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
18 Chasten thy son, seeing there is hope; but set not thy soul upon killing him.
Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
19 A man of great wrath shall suffer punishment; for if thou deliver [him], yet thou must do it again.
Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
20 Hear counsel, and receive instruction, that thou mayest be wise in thy latter end.
Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
21 Many are the thoughts in a man's heart, but the counsel of Jehovah, that doth stand.
Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
22 The charm of a man is his kindness; and a poor [man] is better than a liar.
Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
23 The fear of Jehovah [tendeth] to life, and he [that hath it] shall rest satisfied without being visited with evil.
Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
24 A sluggard burieth his hand in the dish, and will not even bring it to his mouth again.
Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
25 Smite a scorner, and the simple will beware; reprove the intelligent, and he will understand knowledge.
Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
26 He that ruineth [his] father and chaseth away [his] mother is a son that causeth shame and bringeth reproach.
Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
27 Cease, my son, to hear the instruction which causeth to stray from the words of knowledge.
Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
28 A witness of Belial scorneth judgment, and the mouth of the wicked swalloweth down iniquity.
Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
29 Judgments are prepared for scorners, and stripes for the back of the foolish.
Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
