Proverbs 14
1 The wisdom of women buildeth their house; but folly plucketh it down with her hands.
Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
2 He that walketh in his uprightness feareth Jehovah; but he that is perverted in his ways despiseth him.
Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
3 In the fool's mouth is a rod of pride; but the lips of the wise shall preserve them.
Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
4 Where no oxen are, the crib is clean; but much increase is by the strength of the ox.
Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
5 A faithful witness will not lie; but a false witness uttereth lies.
Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
6 A scorner seeketh wisdom, and there is none [for him]; but knowledge is easy unto the intelligent.
Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
7 Go from the presence of a foolish man, in whom thou perceivest not the lips of knowledge.
Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
8 The wisdom of the prudent is to discern his way; but the folly of the foolish is deceit.
Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
9 Fools make a mock at trespass; but for the upright there is favour.
De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
10 The heart knoweth its own bitterness, and a stranger doth not intermeddle with its joy.
När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
11 The house of the wicked shall be overthrown; but the tent of the upright shall flourish.
De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
12 There is a way that seemeth right unto a man, but the end thereof is the ways of death.
Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
13 Even in laughter the heart is sorrowful, and the end of mirth is sadness.
Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
14 The backslider in heart shall be filled with his own ways, and the good man from what is in himself.
Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
15 The simple believeth every word; but the prudent [man] heedeth his going.
En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
16 A wise [man] feareth and departeth from evil; but the foolish is overbearing and confident.
En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
17 He that is soon angry dealeth foolishly, and a man of mischievous devices is hated.
En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
18 The simple inherit folly; but the prudent are crowned with knowledge.
De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
19 The evil bow before the good, and the wicked at the gates of the righteous [man].
De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
20 He that is poor is hated even of his own neighbour; but the rich hath many friends.
En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
21 He that despiseth his neighbour sinneth; but he that is gracious to the afflicted, happy is he.
Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
22 Do they not err that devise evil? but loving-kindness and truth are for those that devise good.
De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
23 In all labour there is profit; but the talk of the lips [tendeth] only to want.
Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
24 The crown of the wise is their riches; the folly of the foolish is folly.
Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
25 A true witness delivereth souls; but deceit uttereth lies.
Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
26 In the fear of Jehovah is strong confidence, and his children shall have a place of refuge.
Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
27 The fear of Jehovah is a fountain of life, to turn away from the snares of death.
Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
28 In the multitude of people is the king's glory; but in the lack of people is the ruin of a prince.
Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
29 He that is slow to anger is of great understanding; but he that is hasty of spirit exalteth folly.
Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
30 A sound heart is the life of the flesh; but envy the rottenness of the bones.
Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
31 He that oppresseth the poor reproacheth his Maker; but he that honoureth Him is gracious to the needy.
Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
32 The wicked is driven away by his evil-doing; but the righteous trusteth, [even] in his death.
Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
33 Wisdom resteth in the heart of the intelligent [man]; but that which is in the foolish maketh itself known.
Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
34 Righteousness exalteth a nation; but sin is a reproach to peoples.
Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
35 The king's favour is toward a wise servant; but his wrath is [against] him that causeth shame.
En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
