Proverbs 13
1 A wise son [heareth] his father's instruction; but a scorner heareth not rebuke.
En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
2 A man shall eat good by the fruit of his mouth; but the soul of the treacherous, violence.
Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
3 He that guardeth his mouth keepeth his soul; destruction shall be to him that openeth wide his lips.
Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
4 A sluggard's soul desireth and hath nothing; but the soul of the diligent shall be made fat.
Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
5 A righteous [man] hateth lying; but the wicked maketh himself odious and cometh to shame.
Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
6 Righteousness preserveth him that is perfect in the way; but wickedness overthroweth the sinner.
Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
7 There is that feigneth himself rich, and hath nothing; there is that maketh himself poor, and hath great wealth.
Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
8 The ransom of a man's life is his riches; but the indigent heareth not rebuke.
Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
9 The light of the righteous rejoiceth; but the lamp of the wicked shall be put out.
De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
10 By pride there only cometh contention; but with the well-advised is wisdom.
Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
11 Wealth [gotten] by vanity diminisheth; but he that gathereth by manual-labour shall increase [it].
Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
12 Hope deferred maketh the heart sick; but the desire [that] cometh to pass is a tree of life.
Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
13 Whoso despiseth the word shall be held by it; but he that feareth the commandment shall be rewarded.
Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
14 The teaching of the wise [man] is a fountain of life, to turn away from the snares of death.
Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
15 Good understanding procureth favour; but the way of the treacherous is hard.
Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
16 Every prudent [man] acteth with knowledge; but the foolish layeth open [his] folly.
En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
17 A wicked messenger falleth into evil; but a faithful ambassador is health.
Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
18 Poverty and shame shall be [to] him that refuseth instruction; but he that regardeth reproof shall be honoured.
Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
19 The desire accomplished is sweet to the soul; but it is abomination to the foolish to depart from evil.
När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
20 He that walketh with wise [men] becometh wise; but a companion of the foolish will be depraved.
Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
21 Evil pursueth sinners; but to the righteous good shall be repaid.
Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
22 A good man leaveth an inheritance to his children's children; but the wealth of the sinner is laid up for the righteous [man].
Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
23 Much food is in the tillage of the poor; but there is that is lost for want of judgment.
Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
24 He that spareth his rod hateth his son; but he that loveth him chasteneth him betimes.
Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
25 The righteous eateth to the satisfying of his soul; but the belly of the wicked shall want.
Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
