Numbers 32
1 And the children of Reuben and the children of Gad had much cattle, a very great multitude; and they saw the land of Jaazer, and the land of Gilead, and behold, the place was a place for cattle.
Rubens barn och Gads barn hade ganska mycken boskap; och de sågo det landet Jaeser och Gilead, att det var beqvämt rum till att föda boskap.
2 And the children of Gad and the children of Reuben came and spoke to Moses, and to Eleazar the priest, and to the princes of the assembly, saying,
Så kommo de, och talade till Mose, och till Presten Eleazar, och till Förstarna i menighetene:
3 Ataroth, and Dibon, and Jaazer, and Nimrah, and Heshbon, and Elaleh, and Sebam, and Nebo, and Beon,
Det landet Ataroth, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,
4 the country that Jehovah smote before the assembly of Israel, is a land for cattle, and thy servants have cattle;
Som Herren slagit hade för Israels menighet, är beqvämt till boskap, och vi dine tjenare hafve boskap;
5 and they said, If we have found favour in thine eyes, let this land be given to thy servants for a possession: bring us not over the Jordan.
Och sade ytterligare: Hafve vi funnit nåde för dig, så gif dinom tjenarom detta landet till eget; och så fare vi intet öfver Jordanen.
6 And Moses said to the children of Gad, and to the children of Reuben, Shall your brethren go to war, and shall ye abide here?
Mose sade till dem: Skulle edra bröder draga i strid, och I skullen blifva här?
7 And why do ye discourage the children of Israel from going over into the land that Jehovah has given them?
Hvi omvänden I Israels barnas hjerta, att de icke skola draga utöfver, uti det land, som Herren dem gifva skall?
8 Thus did your fathers, when I sent them from Kadesh-barnea to see the land:
Alltså gjorde ock edra fäder, då jag sände dem ifrå KadesBarnea, till att skåda landet;
9 they went up to the valley of Eshcol, and saw the land, and discouraged the children of Israel, that they should not go into the land that Jehovah had given them.
Och då de voro komne ditupp, allt intill den bäcken Escol, och sågo landet, omvände de Israels barnas hjerta, så att de icke ville in uti landet, som Herren dem gifva ville.
10 And Jehovah's anger was kindled the same time, and he swore, saying,
Och Herrans vrede förgrymmade sig på den tiden, och han svor, och sade:
11 If the men that came up out of Egypt, from twenty years old and upward, shall see the land that I swore to Abraham, to Isaac, and to Jacob! for they have not wholly followed me;
Detta folket, som utur Egypten draget är, ifrå tjugu år och deröfver, skola ju icke se det landet, som jag Abraham, Isaac och Jacob svorit hafver; derföre, att de mig icke troliga efterföljt hafva;
12 save Caleb the son of Jephunneh the Kenizzite, and Joshua the son of Nun; for they have wholly followed Jehovah.
Undantagnom Caleb, Jephunne son, den Kenisiten, och Josua, Nuns son; ty de hafva Herranom troliga efterföljt.
13 And Jehovah's anger was kindled against Israel, and he made them wander in the wilderness forty years, until the whole generation was consumed that had done evil in the eyes of Jehovah.
Så förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israel, och lät fara dem hit och dit i öknene i fyratio år, intilldess en ände vardt på allt det slägtet, som syndat hade emot Herran.
14 And behold, ye are risen up in your fathers' stead, a progeny of sinful men, to augment yet the fierce anger of Jehovah toward Israel.
Och si, I ären inträdde uti edra fäders stad, att syndarena skola vara desto flere, och att I också Herrans vrede och grymhet ännu föröka skullen emot Israel.
15 If ye turn away from after him, he will yet again leave them in the wilderness; and ye shall destroy all this people.
Förty om I vänden eder ifrå honom, så varder han ock ännu länger låtandes eder blifva i öknene, och så förderfven I allt detta folket.
16 And they drew near to him, and said, We will build sheepfolds here for our cattle, and cities for our little ones;
Då gingo de fram, och sade: Vi vilje allenast bygga här fägårdar för vår boskap, och städer för vår barn;
17 but we ourselves will go with diligence armed before the children of Israel, until we have brought them to their place; and our little ones shall dwell in the strong cities because of the inhabitants of the land.
Men vi vilje väpna oss, och gå framför Israels barn, intilldess vi före dem till deras rum; vår barn skola blifva uti de fasta städer för landsens inbyggares skull.
18 We will not return to our houses, until the children of Israel have inherited each one his inheritance.
Vi vilje icke vända hemåt, intilldess Israels barn intaga hvar sitt arf;
19 For we will not inherit with them on yonder side the Jordan, and further, because our inheritance is fallen to us on this side the Jordan eastward.
Ty vi vilje intet ärfva med dem på hinsidan Jordan; utan vårt arfvegods må vara på denna sidone Jordan österut.
20 And Moses said to them, If ye do this thing, if ye arm yourselves before Jehovah for war,
Mose sade till dem: När I det göra viljen, att I rusten eder till strid för Herranom;
21 and all of you that are armed go over the Jordan before Jehovah, until he have dispossessed his enemies from before him,
Så drager öfver Jordan för Herranom, hvilken som helst ibland eder väpnader är, tilldess I utdrifven hans fiendar ifrå hans ansigte;
22 and the land is subdued before Jehovah, and afterwards ye return, ye shall be guiltless toward Jehovah and toward Israel, and this land shall be your possession before Jehovah.
Och landet blifver undergifvet för Herranom; sedan skolen I vända om, och oskyldige vara för Herranom, och för Israel; och skolen så hafva detta landet till eget för Herranom.
23 But if ye do not do so, behold, ye have sinned against Jehovah, and be sure your sin will find you out.
Men om I det icke göra viljen, si, så varden I syndande emot Herran, och varden edra synder förnimmande, då de begripa eder.
24 Build yourselves cities for your little ones, and folds for your flocks, and do that which has gone out of your mouth.
Så bygger nu städer för edor barn, och fägårdar för edor boskap; och görer som I sagt hafven.
25 And the children of Gad and the children of Reuben spoke to Moses, saying, Thy servants will do as my lord commands.
Gads barn och Rubens barn sade till Mose: Dine tjenare skola göra såsom min herre budit hafver.
26 Our little ones, our wives, our cattle, and all our beasts shall be there in the cities of Gilead;
Vår barn, hustrur, håfvor, och all vår boskap skola blifva uti Gileads städer.
27 but thy servants will pass over, every one armed for war, before Jehovah to battle, as my lord says.
Men vi dine tjenare vilje alle väpnade draga i stridena för Herranom, såsom min herre sagt hafver.
28 So concerning them Moses commanded Eleazar the priest, and Joshua the son of Nun, and the chief fathers of the tribes of the children of Israel.
Då böd Mose för deras skull Prestenom Eleazar, och Josua, Nuns son, och de öfversta fäderna i Israels barnas slägter;
29 And Moses said unto them, If the children of Gad and the children of Reuben pass with you over the Jordan, every one armed for battle, before Jehovah, and the land be subdued before you, then ye shall give them the land of Gilead for a possession;
Och sade till dem: Om Gads barn och Rubens barn draga öfver Jordan med eder, alle väpnade till strid för Herranom, och landet blifver eder allt undergifvet; så gifver dem det landet Gilead till eget;
30 but if they do not pass over with you armed, they shall have possessions among you in the land of Canaan.
Men draga de icke med eder väpnade, så skola de ärfva med eder i Canaans lande.
31 And the children of Gad and the children of Reuben answered, saying, As Jehovah has said to thy servants, so will we do.
Gads barn och Rubens barn svarade, och sade: Såsom Herren talat hafver till dina tjenare, så vilje vi göra.
32 We will pass over armed before Jehovah into the land of Canaan, and the possession of our inheritance on this side the Jordan shall be ours.
Vi vilje draga väpnade för Herranom in uti Canaans land, och besitta vårt arfvegods på desso sidone Jordan.
33 And Moses gave to them, to the children of Gad, and to the children of Reuben, and to half the tribe of Manasseh the son of Joseph, the kingdom of Sihon king of the Amorites, and the kingdom of Og the king of Bashan, the land, according to its cities and territories, the cities of the land round about.
Så gaf Mose Gads barnom, och Rubens barnom, och den halfva slägtene Manasse, Josephs sons, Sihons rike, de Amoreers Konungs, och Ogs rike, Konungens i Basan, landet och städerna i alla gränsor, deromkring.
34 And the children of Gad built Dibon, and Ataroth, and Aroer,
Då byggde Gads barn Dibon, Ataroth, Aroer,
35 and Atroth-Shophan, and Jaazer, and Jogbebah,
Atroth, Sophan, Jaeser, Jogbeha,
36 and Beth-Nimrah, and Beth-haran, strong cities, and sheepfolds.
Bethnimra och Betharan, bevarada städer och fägårdar.
37 — And the children of Reuben built Heshbon, and Elaleh, and Kirjathaim,
Rubens barn byggde Hesbon, Eleale, Kiriathaim,
38 and Nebo, and Baal-meon (of which the names were changed), and Sibmah; and they gave other names to the cities that they built.
Nebo, BaalMeon; och förvände namnen; och Sibma; och gåfvo de städer namn, som de byggde.
39 — And the children of Machir the son of Manasseh went to Gilead, and took it, and they dispossessed the Amorites that were therein.
Och Machirs barn, Manasse sons, drogo till Gilead, och vunno den, och fördrefvo de Amoreer, som derinne voro.
40 And Moses gave Gilead to Machir the son of Manasseh; and he dwelt therein.
Då gaf Mose Machir, Manasse sone, Gilead; och han bodde deruti.
41 And Jair the son of Manasseh went and took their hamlets, and called them Havoth-Jair.
Men Jair, Manasse son, drog bort, och vann deras byar, och kallade dem HavothJair.
42 And Nobah went and took Kenath, and its dependent villages, and called it Nobah, after his name.
Nobah drog åstad, och vann Kenath med dess döttrar, och kallade dem Nobah efter sitt namn.
