Matthew 26
1 And it came to pass when Jesus had finished all these sayings, he said to his disciples,
Och det begaf sig, när Jesus hade lyktat all dessa ord, sade han till sina Lärjungar:
2 Ye know that after two days the passover takes place, and the Son of man is delivered up to be crucified.
I veten att två dagar härefter varder Påska; och menniskones Son skall öfverantvardas till att korsfästas.
3 Then the chief priests and the elders of the people were gathered together to the palace of the high priest who was called Caiaphas,
Då församlade sig de öfverste Presterna och de Skriftlärde, och de äldste i folket, uti den öfversta Prestens palats, som het Caiphas;
4 and took counsel together in order that they might seize Jesus by subtlety and kill him;
Och rådslogo, huru de måtte få gripa Jesum med list, och dräpa honom.
5 but they said, Not in the feast, that there be not a tumult among the people.
Dock sade de: Icke i högtiden, att ett upplopp icke varder i folkena.
6 But Jesus being in Bethany, in Simon the leper's house,
Då nu Jesus var i Bethanien, i den spitelska Simons hus,
7 a woman, having an alabaster flask of very precious ointment, came to him and poured it out upon his head as he lay at table.
Steg en qvinna fram till honom, och hade ett glas med dyr smörjelse; och göt det på hans hufvud, der han satt vid bord.
8 But the disciples seeing it became indignant, saying, To what end [was] this waste?
Då hans Lärjungar det sågo, vordo de misslynte, och sade: Hvad gjordes denna förspillning behof?
9 for this might have been sold for much and been given to the poor.
Denna smörjelse måtte man hafva väl dyrt sålt, och gifvit de fattiga.
10 But Jesus knowing [it] said to them, Why do ye trouble the woman? for she has wrought a good work toward me.
När Jesus det förnam, sade han till dem: Hvi gören I denna qvinnone illa tillfrids? ty hon hafver gjort med mig en god gerning.
11 For ye have the poor always with you, but me ye have not always.
I hafven alltid fattiga när eder; men alltid hafven I icke mig.
12 For in pouring out this ointment on my body, she has done it for my burying.
Det hon hafver utgjutit denna smörjelsen på min lekamen, det hafver hon gjort mig till begrafning.
13 Verily I say to you, Wheresoever these glad tidings may be preached in the whole world, that also which this [woman] has done shall be spoken of for a memorial of her.
Sannerliga säger jag eder, hvar som helst i hela verldene detta Evangelium varder predikadt, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt varda henne till åminnelse.
14 Then one of the twelve, he who was called Judas Iscariote, went to the chief priests
Då gick en af de tolf, som het Judas Ischarioth, bort till de öfversta Presterna;
15 and said, What are ye willing to give me, and I will deliver him up to you? And they appointed to him thirty pieces of silver.
Och sade: Hvad viljen I gifva mig, att jag förråder eder honom? Och de vordo öfverens med honom om tretio silfpenningar.
16 And from that time he sought a good opportunity that he might deliver him up.
Och ifrå den tiden sökte han tillfälle, att han måtte förråda honom.
17 Now on the first [day] of [the feast of] unleavened bread, the disciples came to Jesus, saying, Where wilt thou that we prepare for thee to eat the passover?
Men på första Sötbrödsdagen gingo Lärjungarna till Jesum, och sade till honom: Hvar vill du, att vi skole tillreda dig Påskalambet?
18 And he said, Go into the city unto such a one, and say to him, The Teacher says, My time is near, I will keep the passover in thy house with my disciples.
Då sade han: Går in i staden till en, och säger honom: Mästaren låter säga dig: Min tid är hardt när; när dig vill jag hålla Påska, med mina Lärjungar.
19 And the disciples did as Jesus had directed them, and they prepared the passover.
Och Lärjungarna gjorde som Jesus befallde dem, och tillredde Påskalambet.
20 And when the evening was come he lay down at table with the twelve.
Och om aftonen satte han sig till bords med de tolf.
21 And as they were eating he said, Verily I say to you, that one of you shall deliver me up.
Och vid de åto, sade han: Sannerliga säger jag eder, en af eder skall förråda mig.
22 And being exceedingly grieved they began to say to him, each of them, Is it I, Lord?
Då vordo de svårliga bedröfvade, och begynte hvar i sin stad säga till honom: Herre, icke är jag den samme?
23 But he answering said, He that dips his hand with me in the dish, he it is who shall deliver me up.
Då svarade han, och sade: Den, som med mig doppade handena i fatet, han skall förråda mig.
24 The Son of man goes indeed, according as it is written concerning him, but woe to that man by whom the Son of man is delivered up; it were good for that man if he had not been born.
Menniskones Son varder gåendes, som skrifvet är om honom; men ve den mennisko, af hvilko menniskones Son varder förrådd; det vore de menniskone bättre, att hon aldrig hade född varit.
25 And Judas, who delivered him up, answering said, Is it I, Rabbi? He says to him, Thou hast said.
Då svarade Judas, som förrådde honom, och sade: Mästar, icke är jag den samme? Sade han till honom: Du sadet.
26 And as they were eating, Jesus, having taken [the] bread and blessed, broke [it] and gave [it] to the disciples, and said, Take, eat: this is my body.
Men när de åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen.
27 And having taken [the] cup and given thanks, he gave [it] to them, saying, Drink ye all of it.
Och han tog kalken, och tackade, gaf dem, och sade: Dricker häraf alle.
28 For this is my blood, that of the [new] covenant, that shed for many for remission of sins.
Ty detta är min blod, dess nya Testamentsens, hvilken utgjuten varder för mångom, till syndernas förlåtelse.
29 But I say to you, that I will not at all drink henceforth of this fruit of the vine, until that day when I drink it new with you in the kingdom of my Father.
Jag säger eder: Härefter skall jag icke dricka af denna vinträs frukt, intill den dagen jag varder det drickandes nytt med eder i mins Faders rike.
30 And having sung a hymn, they went out to the mount of Olives.
Och när de hade sagt lofsången, gingo de ut till Oljoberget.
31 Then saith Jesus to them, All ye shall be offended in me during this night. For it is written, I will smite the shepherd, and the sheep of the flock shall be scattered abroad.
Då sade Jesus till dem: I denna nattene skolen I alle förargas i mig; ty det är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren af hjorden skola varda förskingrad.
32 But after that I shall be risen, I will go before you to Galilee.
Men när jag är uppstånden igen, vill jag gå fram för eder i Galileen.
33 And Peter answering said to him, If all shall be offended in thee, I will never be offended.
Då svarade Petrus, och sade till honom: Om än alle förargades i dig, så skall jag dock likväl aldrig förargas.
34 Jesus said to him, Verily I say to thee, that during this night, before [the] cock shall crow, thou shalt deny me thrice.
Sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, att i desso nattene, förr än hanen gal, skall du neka mig tre resor.
35 Peter says to him, If I should needs die with thee, I will in no wise deny thee. Likewise said all the disciples also.
Sade Petrus till honom: Om jag skulle än dö med dig, vill jag icke neka dig. Sammaledes sade ock alle Lärjungarna.
36 Then Jesus comes with them to a place called Gethsemane, and says to the disciples, Sit here until I go away and pray yonder.
Då kom Jesus med dem på den platsen, som kallas Gethsemane, och sade till Lärjungarna: Sitter här, så länge jag går dit bort, och beder.
37 And taking with [him] Peter and the two sons of Zebedee, he began to be sorrowful and deeply depressed.
Och han tog Petrum till sig, och de två Zebedei söner, och begynte bedröfvas och ängslas.
38 Then he says to them, My soul is very sorrowful even unto death; remain here and watch with me.
Då sade Jesus till dem: Min själ är bedröfvad intill döden; blifver här, och vaker med mig.
39 And going forward a little he fell upon his face, praying and saying, My Father, if it be possible let this cup pass from me; but not as I will, but as thou [wilt].
Och han gick litet ifrå dem, föll ned på sitt ansigte, bad, och sade: Min Fader, är det möjeligit, så gånge denne kalken ifrå mig; dock icke som jag vill, utan som du.
40 And he comes to the disciples and finds them sleeping, and says to Peter, Thus ye have not been able to watch one hour with me?
Och han kom till Lärjungarna, och fann dem sofvande; och sade till Petrum: Så förmådden I icke vaka ena stund med mig?
41 Watch and pray, that ye enter not into temptation: the spirit indeed [is] ready, but the flesh weak.
Vaker och beder, att I fallen icke uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt.
42 Again going away a second time he prayed saying, My Father, if this cannot pass [from me] unless I drink it, thy will be done.
Åter gick han bort annan gång, och bad, sägandes: Min Fader, om det är icke möjeligit att denne kalken går ifrå mig, med mindre jag dricker honom, så ske din vilje.
43 And coming he found them again sleeping, for their eyes were heavy.
Så kom han, och fann dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung.
44 And leaving them, he went away again and prayed the third time, saying the same thing.
Och han lät då blifva dem, och gick åter bort, och bad tredje gången, sägandes samma orden.
45 Then he comes to the disciples and says to them, Sleep on now and take your rest; behold, the hour has drawn nigh, and the Son of man is delivered up into the hands of sinners.
Då kom han till sina Lärjungar, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; si, stunden är kommen, och menniskones Son skall antvardas i syndares händer.
46 Arise, let us go; behold, he that delivers me up has drawn nigh.
Står upp, och låter oss gå; si, den är här, som mig förråder.
47 And while he was yet speaking, behold, Judas, one of the twelve, came, and with him a great crowd with swords and sticks from the chief priests and elders of the people.
Och vid han än talade, si, då kom Judas, en af de tolf, och med honom en stor skare, med svärd och med stafrar, utsände af de öfversta Presterna, och af de äldsta i folket.
48 Now he that delivered him up had given them a sign, saying, Whomsoever I shall kiss, he it is: seize him.
Men den, som förrådde honom, hade gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken jag kysser, den äret; tager honom.
49 And immediately coming up to Jesus he said, Hail, Rabbi, and covered him with kisses.
Då steg han hastigt fram till Jesum, och sade: Hel Rabbi; och kysste honom.
50 But Jesus said to him, [My] friend, for what purpose art thou come? Then coming up they laid hands upon Jesus and seized him.
Då sade Jesus till honom: Min vän, hvarefter kommer du? Då stego de fram, och båro händer på Jesum, och grepo honom.
51 And behold, one of those with Jesus stretched out his hand and drew his sword, and smiting the bondman of the high priest took off his ear.
Och si, en af dem, som voro med Jesu, räckte ut handena, drog ut sitt svärd, och slog dens öfversta Prestens tjenare, och afhögg hans öra.
52 Then saith Jesus to him, Return thy sword to its place; for all who take the sword shall perish by the sword.
Då sade Jesus till honom: Stick ditt svärd i sitt rum; ty alle de som taga till svärd, de skola förgås med svärd.
53 Or thinkest thou that I cannot now call upon my Father, and he will furnish me more than twelve legions of angels?
Eller menar du, jag kunde icke bedja min Fader, att han skickade till mig mer än tolf legioner Änglar?
54 How then should the scriptures be fulfilled that thus it must be?
Huru blefve då Skriften fullkomnad, att så ske skall?
55 In that hour Jesus said to the crowds, Are ye come out as against a robber with swords and sticks to take me? I sat daily [with you] teaching in the temple, and ye did not seize me.
I samma stundene sade Jesus till skaran: Lika som till en röfvare ären I utgångne, med svärd och stafrar, till att taga fatt på mig; hvar dag hafver jag sutit när eder i templet, lärandes, och I hafven icke gripit mig.
56 But all this is come to pass that the scriptures of the prophets may be fulfilled. Then all the disciples left him and fled.
Men detta är allt skedt, på det Propheternas skrifter skulle fullkomnas. Då öfvergåfvo alle Lärjungarna honom, och flydde.
57 Now they that had seized Jesus led [him] away to Caiaphas the high priest, where the scribes and the elders were assembled.
Men de, som hade gripit Jesum, ledde honom till den öfversta Presten Caiphas, der de Skriftlärde och de äldste församlade voro.
58 And Peter followed him at a distance, even to the palace of the high priest, and entering in sat with the officers to see the end.
Men Petrus följde honom långt efter, intill den öfversta Prestens palats; och gick in, och satte sig när tjenarena, på det han skulle se ändan.
59 And the chief priests and the elders and the whole sanhedrim sought false witness against Jesus, so that they might put him to death.
Men de öfverste Presterne, och de äldste, och hela Rådet, sökte falskt vittnesbörd emot Jesum, att de måtte dräpa honom; och funno intet.
60 And they found none, though many false witnesses came forward. But at the last two false witnesses came forward
Och ändock mång falsk vittne kommo fram, funno de likväl intet. På det sista kommo tu falsk vittne;
61 and said, He said, I am able to destroy the temple of God, and in three days build it.
Och sade: Denne hafver sagt: Jag kan bryta ned Guds tempel, och bygga det upp i tre dagar.
62 And the high priest standing up said to him, Answerest thou nothing? What do these witness against thee?
Och den öfverste Presten stod upp, och sade till honom: Svarar du intet till det som desse vittna emot dig?
63 But Jesus was silent. And the high priest answering said to him, I adjure thee by the living God that thou tell us if thou art the Christ the Son of God.
Men Jesus tigde. Och den öfverste Presten svarade, och sade till honom: Jag besvär dig vid lefvandes Gud, att du säger oss, om du äst Christus, Guds Son.
64 Jesus says to him, Thou hast said. Moreover, I say to you, From henceforth ye shall see the Son of man sitting at the right hand of power, and coming on the clouds of heaven.
Sade Jesus till honom: Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky.
65 Then the high priest rent his clothes, saying, He has blasphemed: what need have we any more of witnesses? behold, now ye have heard the blasphemy.
Då ref den öfverste Presten sin kläder sönder, och sade: Han hafver förhädat Gud; hvad görs oss nu mer vittne behof? Si, nu hörden I hans hädelse.
66 What think ye? And they answering said, He is liable to the penalty of death.
Hvad synes eder? Då svarade de, och sade: Han är saker till döden.
67 Then they spit in his face, and buffeted him, and some struck him with the palms of their hand,
Då spottade de i hans ansigte, och slogo honom med näfvarna; somlige kindpustade honom;
68 saying, Prophesy to us, Christ, Who is it who struck thee?
Och sade: Spå oss, Christe, hvilken är den som dig slog.
69 But Peter sat without in the palace-court; and a maid came to him, saying, And thou wast with Jesus the Galilaean.
Men Petrus satt utanföre i palatset; och der kom till honom en tjensteqvinna, och sade: Du vast ock med Jesu af Galileen.
70 But he denied before all, saying, I do not know what thou sayest.
Men han nekade för allom, och sade: Jag vet icke hvad du säger.
71 And when he had gone out into the entrance, another [maid] saw him, and says to those there, This [man] also was with Jesus the Nazaraean.
Och när han gick ut genom dörrena, såg honom en annor ( tjensteqvinna ), och sade till dem som der voro: Denne var ock med Jesu Nazareno.
72 And again he denied with an oath: I do not know the man.
Åter nekade han, och svor: Jag känner icke mannen.
73 And after a little, those who stood [there], coming to [him], said to Peter, Truly thou too art of them, for also thy speech makes thee manifest.
Och litet efter stego de fram, som der stodo, och sade till Petrum: Visserliga äst du ock en af dem; ty ditt tungomål röjer dig.
74 Then he began to curse and to swear, I know not the man. And immediately [the] cock crew.
Då begynte han förbanna sig, och svärja, att han kände icke mannen. Och straxt gol hanen.
75 And Peter remembered the word of Jesus, who had said [to him], Before [the] cock crow thou shalt deny me thrice. And he went forth without, and wept bitterly.
Då kom Petrus ihåg Jesu ord, som han hade sagt honom: Förr än hanen gal, skall du neka mig tre resor; och gick ut, och gret bitterliga.
