Judges 13

1 And the children of Israel again did evil in the sight of Jehovah; and Jehovah gave them into the hand of the Philistines forty years.

Och Israels barn gjorde åter det ondt var för Herranom; och Herren gaf dem uti de Philisteers händer i fyratio år.

2 And there was a certain man of Zoreah, of the family of the Danites, and his name was Manoah. And his wife was barren and did not bear.

Men en man var i Zorga utaf Dans slägte, benämnd Manoah, och hans hustru var ofruktsam, och födde intet.

3 And the Angel of Jehovah appeared to the woman, and said to her, Behold now, thou art barren and bearest not; but thou shalt conceive and bear a son.

Och Herrans Ängel syntes hustrune, och sade till henne: Si, du äst ofruktsam, och föder intet; men du skall varda hafvandes, och föda en son.

4 And now beware, I pray thee, and drink not wine nor strong drink, and eat nothing unclean.

Så vakta dig nu, att du icke dricker vin, eller starka drycker, och att du intet orent äter;

5 For lo, thou shalt conceive, and bear a son, and no razor shall come on his head; for the boy shall be a Nazarite of God from the womb; and he shall begin to save Israel out of the hand of the Philistines.

Ty du skall varda hafvandes, och föda en son, hvilkom ingen rakoknif skall komma på hufvudet; förty den pilten skall vara en Guds Nazir utaf moderlifvet; och han skall begynna till att frälsa Israel utu de Philisteers hand.

6 And the woman came and told her husband, saying, A man of God came to me, and his appearance was like the appearance of an angel of God, very terrible; but I did not ask him whence he was, neither did he tell me his name.

Då kom qvinnan, och talade med sin man och sade: En Guds man kom till mig, och han var till seendes såsom en Guds Ängel, ganska förskräcklig; så att jag intet frågade honom hvadan han var, eller hvart han ville; och han sade mig intet hur han het.

7 And he said to me, Behold, thou shalt conceive and bear a son; and now drink not wine nor strong drink, and eat not anything unclean; for the boy shall be a Nazarite of God from the womb to the day of his death.

Men han sade till mig; Si, du skall varda hafvandes, och föda en son; så drick nu intet vin, eller starka drycker, och ät intet orent; förty pilten skall vara en Guds Nazir, ifrå moderlifvet allt intill hans död.

8 Then Manoah prayed to Jehovah, and said, Ah Lord! let the man of God which thou didst send come again unto us, I pray thee, and teach us what we shall do unto the child that shall be born.

Då bad Manoah Herran, och sade: Ack! Herre, låt den Guds mannen åter komma till oss, den du utsändt hafver, att han må lära oss, hvad vi skole göra med piltenom, som födas skall.

9 And God hearkened to the voice of Manoah; and the Angel of God came again to the woman whilst she sat in the field; but Manoah her husband was not with her.

Och Gud hörde Manoahs röst; och Guds Ängel kom igen till qvinnona; och hon satt på markene, och hennes man Manoah var icke när henne.

10 Then the woman hasted and ran, and informed her husband, and said to him, Behold, the man has appeared to me, that came to me that day.

Då lopp hon hasteliga, och underviste det sinom man, och sade till honom: Si, den mannen hafver synts mig, som i dag kom till mig.

11 And Manoah rose up and went after his wife, and came to the man, and said to him, Art thou the man that didst speak to the woman? And he said, I am.

Manoah stod upp, och följde qvinnona efter, och kom till mannen, och sade till honom: Äst du den mannen, som talade med qvinnone? Han sade: Ja.

12 And Manoah said, When thy words then come to pass, what shall be the child's manner and his doing?

Och Manoah sade: När nu sker såsom du sagt hafver, hurudana skola piltens seder och gerning vara?

13 And the Angel of Jehovah said to Manoah, Of all that I said unto the woman let her beware:

Herrans Ängel sade till Manoah: Han skall vakta sig för allt det som jag qvinnone sagt hafver.

14 she shall not eat of anything that cometh of the vine, neither shall she drink wine or strong drink, nor eat anything unclean: all that I commanded her shall she observe.

Han skall icke äta hvad utaf vinträ kommet är, och skall intet vin dricka, eller starka drycker, och äta intet orent; allt det jag henne budit hafver, skall han hålla.

15 And Manoah said to the Angel of Jehovah, I pray thee, let us detain thee, and we will make ready a kid of the goats for thee.

Manoah sade till Herrans Ängel: Käre, låt oss behålla dig här, vi vilje tillreda dig ett kid af getterna.

16 And the Angel of Jehovah said to Manoah, Though thou shouldest detain me, I will not eat of thy bread; and if thou wilt offer a burnt-offering, thou shalt offer it up to Jehovah. For Manoah knew not that he was the Angel of Jehovah.

Men Herrans Ängel svarade Manoah: Om du än behåller mig, så äter jag dock intet utaf ditt bröd; men vill du göra Herranom ett bränneoffer, så må du det offra; ty Manoah visste icke, att det var en Herrans Ängel.

17 And Manoah said to the Angel of Jehovah, What is thy name, that when thy word cometh to pass we may do thee honour?

Och Manoah sade till Herrans Ängel: Huru heter du, att vi dig prisa måge, när du kommer såsom du sagt hafver?

18 And the Angel of Jehovah said to him, How is it that thou askest after my name, seeing it is wonderful?

Herrans Ängel sade till honom: Hvi frågar du efter mitt Namn, det dock underligit är?

19 Then Manoah took the kid and the oblation, and offered it up to Jehovah upon the rock. And he did wondrously, and Manoah and his wife looked on.

Då tog Manoah ett kid af getterna och spisoffer, och lade det på en sten Herranom; och han gjorde det underliga; och Manoah med hans hustru sågo deruppå.

20 And it came to pass, as the flame went up from off the altar towards the heavens, that the Angel of Jehovah ascended in the flame of the altar; and Manoah and his wife looked on, and fell on their faces to the ground.

Och då lågen uppgick af altaret åt himmelen, för Herrans Ängel ock upp i altarens låga. Då Manoah och hans hustru det sågo, föllo de neder till jordena på sitt ansigte.

21 And the Angel of Jehovah appeared no more to Manoah and to his wife. Then Manoah knew that it was the Angel of Jehovah.

Och Herrans Ängel syntes intet mer Manoah och hans hustru. Så förnam Manoah, att det var en Herrans Ängel;

22 And Manoah said to his wife, We shall surely die, because we have seen God.

Och sade till sina hustru: Vi måste döden dö, att vi hafve sett Gud.

23 But his wife said to him, If Jehovah were pleased to kill us, he would not have received a burnt-offering and an oblation at our hands, neither would he have shewed us all these things, nor would he at this time have told us [such things] as these.

Men hans hustru svarade honom: Om Herren hade velat dräpa oss, så hade han icke anammat bränneoffret och spisoffret af våra händer, och hade icke tett oss allt detta, ej heller låtit oss detta höra, såsom nu skedt är.

24 And the woman bore a son, and called his name Samson. And the child grew, and Jehovah blessed him.

Och qvinnan födde en son, och kallade honom Simson; och pilten växte, och Herren välsignade honom.

25 And the Spirit of Jehovah began to move him at Mahaneh-Dan, between Zoreah and Eshtaol.

Och Herrans Ande begynte till att vara med honom, uti Dans lägre, emellan Zorga och Esthaol.