John 12
1 Jesus therefore, six days before the passover, came to Bethany, where was the dead [man] Lazarus, whom Jesus raised from among [the] dead.
Sex dagar för Påska kom Jesus till Bethanien, der Lazarus hade varit död, den han uppväckte ifrå de döda.
2 There therefore they made him a supper, and Martha served, but Lazarus was one of those at table with him.
Der gjorde de honom en nattvard; och Martha tjente, men Lazarus var en af dem som med honom vid bord såto.
3 Mary therefore, having taken a pound of ointment of pure nard of great price, anointed the feet of Jesus, and wiped his feet with her hair, and the house was filled with the odour of the ointment.
Då tog Maria ett pund smörjelse, af kosteligit oförfalskadt nardus, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt hår; och huset uppfylldes med lukt af smörjelsen.
4 One of his disciples therefore, Judas [son] of Simon, Iscariote, who was about to deliver him up, says,
Då sade en af hans Lärjungar, Judas Simons Ischarioth, som honom förråda skulle:
5 Why was this ointment not sold for three hundred denarii and given to the poor?
Hvi vardt icke denna smörjelsen såld för trehundrade penningar, och gifvet fattigom?
6 But he said this, not that he cared for the poor, but because he was a thief and had the bag, and carried what was put into [it].
Det sade han, icke att honom vårdade något om de fattiga; utan förty han var en tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet vardt.
7 Jesus therefore said, Suffer her to have kept this for the day of my preparation for burial;
Då sade Jesus: Låt henne blifva; hon hafver det bevarat till mins begrafvelses dag,
8 for ye have the poor always with you, but me ye have not always.
Ty I hafven alltid fattiga när eder; men mig hafven I icke alltid.
9 A great crowd therefore of the Jews knew that he was there; and they came, not because of Jesus only, but also that they might see Lazarus whom he raised from among [the] dead.
Så förnam mycket folk af Judarna, att han var der; och kommo dit, icke allenast för Jesu skull, utan ock att de skulle se Lazarum, den han uppväckt hade ifrå de döda.
10 But the chief priests took counsel that they might kill Lazarus also,
Då rådslogo de öfverste Presterna, att de ock skulle dräpa Lazarum;
11 because many of the Jews went away on his account and believed on Jesus.
Ty månge af Judarna gingo bort för hans skull, och trodde på Jesum.
12 On the morrow a great crowd who came to the feast, having heard that Jesus is coming into Jerusalem,
Dagen derefter, när folket, som då mycket kommet var till högtidsdagen, hörde att Jesus kom till Jerusalem;
13 took branches of palms and went out to meet him, and cried, Hosanna, blessed [is] he that comes in the name of [the] Lord, the King of Israel.
Togo de palmqvistar, och gingo ut emot honom, och ropade: Hosianna! Välsignad han, som kommer i Herrans Namn, Israels Konung.
14 And Jesus, having found a young ass, sat upon it; as it is written,
Och fick Jesus ena åsninno, och satte sig deruppå; såsom skrifvet är:
15 Fear not, daughter of Zion: behold, thy King cometh, sitting on an ass's colt.
Räds icke, du dotter Zion; si, din Konung kommer, sittandes på en åsninnos fåla.
16 [Now] his disciples knew not these things at the first; but when Jesus was glorified, then they remembered that these things were written of him, and that they had done these things to him.
Detta förstodo hans Lärjungar icke med det första; utan då Jesus var förklarad, kommo de ihåg, att detta var skrifvet om honom, och att de hade detta gjort honom.
17 The crowd therefore that was with him bore witness because he had called Lazarus out of the tomb, and raised him from among [the] dead.
Vittnade ock folket om honom, som med honom varit hade, när han kallade Lazarum utaf grafvene, och väckte honom upp ifrå de döda.
18 Therefore also the crowd met him because they had heard that he had done this sign.
Fördenskull kom ock folket emot honom, att de hörde, han hade gjort det tecknet.
19 The Pharisees therefore said to one another, Ye see that ye profit nothing: behold, the world is gone after him.
Då sade Phariseerna emellan sig: I sen, att I intet kunnen skaffa; si, hela verlden löper efter honom.
20 And there were certain Greeks among those who came up that they might worship in the feast;
Voro ock någre Greker, af dem som uppfarne voro, att tillbedja i högtidene;
21 these therefore came to Philip, who was of Bethsaida of Galilee, and they asked him saying, Sir, we desire to see Jesus.
De gingo till Philippum, som var af Bethsaida i Galileen, och bådo honom, sägande: Herre, vi vilje se Jesum.
22 Philip comes and tells Andrew, [and again] Andrew comes and Philip, and they tell Jesus.
Philippus kom, och sade det för Andreas; Andreas och Philippus sade det åter till Jesum.
23 But Jesus answered them saying, The hour is come that the Son of man should be glorified.
Jesus svarade dem, sägandes: Tiden är kommen, att menniskones Son skall varda förklarad.
24 Verily, verily, I say unto you, Except the grain of wheat falling into the ground die, it abides alone; but if it die, it bears much fruit.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan hvetekornet, som faller i jordena, varder dödt, så blifver det allena; men varder det dödt, så bär det mycken frukt.
25 He that loves his life shall lose it, and he that hates his life in this world shall keep it to life eternal. (aiōnios g166)
Hvilken som älskar sitt lif, han skall mista det; och hvilken som hatar sitt lif i denna verldene, han skall behålla det till evinnerligit lif. (aiōnios g166)
26 If any one serve me, let him follow me; and where I am, there also shall be my servant. [And] if any one serve me, him shall the Father honour.
Den mig tjenar, han följe mig; och hvar jag är, der skall ock min tjenare vara. Hvilken mig tjenar, honom skall min Fader ära.
27 Now is my soul troubled, and what shall I say? Father, save me from this hour. But on account of this have I come to this hour.
Nu är min själ bedröfvad; och hvad skall jag säga? Fader, hjelp mig utu denna stundene. Dock är jag fördenskull kommen till denna stundena.
28 Father, glorify thy name. There came therefore a voice out of heaven, I both have glorified and will glorify [it] again.
Fader, förklara ditt Namn. Då kom en röst af himmelen, och sade: Jag hafver det förklarat, och skall ännu förklarat.
29 The crowd therefore, which stood [there] and heard [it], said that it had thundered. Others said, An angel has spoken to him.
Folket, som stod och hörde det, sade: Det var en tordön. Somlige sade: En Ängel talade med honom.
30 Jesus answered and said, Not on my account has this voice come, but on yours.
Svarade Jesus, och sade: Denna rösten kom icke för mina skull, utan för edra skull.
31 Now is [the] judgment of this world; now shall the prince of this world be cast out:
Nu går domen öfver denna verldena; nu skall denna verldenes Förste utkastas.
32 and I, if I be lifted up out of the earth, will draw all to me.
Och om jag varder upphöjd ifrå jordene, skall jag draga alla till mig.
33 But this he said signifying by what death he was about to die.
Men det sade han, till att beteckna med hvad död han dö skulle.
34 The crowd answered him, We have heard out of the law that the Christ abides for ever; and how sayest thou that the Son of man must be lifted up? Who is this, the Son of man? (aiōn g165)
Svarade honom folket: Vi hafva hört af lagen, att Christus blifver evinnerliga; huru säger då du, menniskones Son måste upphöjas? Ho är denne menniskones Son? (aiōn g165)
35 Jesus therefore said to them, Yet a little while is the light amongst you. Walk while ye have the light, that darkness may not overtake you. And he who walks in the darkness does not know where he goes.
Då sade Jesus till dem: Än är Ljuset med eder till en kort tid; vandrer medan I hafven Ljuset, att mörkret begriper eder icke. Hvilken som vandrar i mörkret, han vet icke hvart han går.
36 While ye have the light, believe in the light, that ye may become sons of light. Jesus said these things, and going away hid himself from them.
Medan I hafven Ljuset, tror på Ljuset, att I mågen blifva Ljusens barn. Detta sade Jesus; och gick bort, och dolde sig för dem.
37 But though he had done so many signs before them, they believed not on him,
Och ändock han gjorde så mång tecken för dem, likväl trodde de intet på honom;
38 that the word of the prophet Esaias which he said might be fulfilled, Lord, who has believed our report? and to whom has the arm of the Lord been revealed?
Att det talet skulle fullkomnas, som Esaias Propheten sagt hade: Herre, ho tror vår predikan; och hvem är Herrans arm uppenbarad?
39 On this account they could not believe, because Esaias said again,
Derföre kunde de icke tro; ty Esaias hafver åter sagt:
40 He has blinded their eyes and hardened their heart, that they may not see with their eyes, and understand with their heart and be converted, and I should heal them.
Han hafver förblindat deras ögon, och förhärdat deras hjerta; att de icke skola se med ögonen, och icke förstå med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem.
41 These things said Esaias because he saw his glory and spoke of him.
Detta sade Esaias, när han såg hans härlighet, och talade om honom.
42 Although indeed from among the rulers also many believed on him, but on account of the Pharisees did not confess [him], that they might not be put out of the synagogue:
Dock likväl trodde ock månge af de öfversta på honom; men de bekände det icke, för de Phariseers skull, att de icke skulle utkastas af Synagogon.
43 for they loved glory from men rather than glory from God.
Ty de höllo mer af menniskors pris, än af Guds pris.
44 But Jesus cried and said, He that believes on me, believes not on me, but on him that sent me;
Då ropade Jesus, och sade: Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som mig sändt hafver.
45 and he that beholds me, beholds him that sent me.
Och den mig ser, han ser honom som mig sändt hafver.
46 I am come into the world [as] light, that every one that believes on me may not abide in darkness;
Jag är kommen i verldena för ett Ljus, att hvar och en, som tror på mig, skall icke blifva i mörkret.
47 and if any one hear my words and do not keep [them], I judge him not, for I am not come that I might judge the world, but that I might save the world.
Och hvilken som hörer min ord, och icke tror, icke dömer jag honom; ty jag är icke kommen till att döma verldena; utan att jag skall frälsa verldena.
48 He that rejects me and does not receive my words, has him who judges him: the word which I have spoken, that shall judge him in the last day.
Hvilken mig föraktar, och tager icke min ord, han hafver den honom döma skall; det talet, jag talat hafver, skall döma honom på yttersta dagen.
49 For I have not spoken from myself, but the Father who sent me has himself given me commandment what I should say and what I should speak;
Ty jag hafver icke talat af mig sjelf; utan Fadren, som mig sändt hafver, han hafver budit mig hvad jag skall säga, och hvad jag skall tala.
