< John 10 >

1 Verily, verily, I say to you, He that enters not in by the door to the fold of the sheep, but mounts up elsewhere, he is a thief and a robber;
»Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare.
2 but he that enters in by the door is [the] shepherd of the sheep.
Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.
3 To him the porter opens; and the sheep hear his voice; and he calls his own sheep by name, and leads them out.
För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut.
4 When he has put forth all his own, he goes before them, and the sheep follow him, because they know his voice.
Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.
5 But they will not follow a stranger, but will flee from him, because they know not the voice of strangers.
Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst.»
6 This allegory spoke Jesus to them, but they did not know what it was [of] which he spoke to them.
Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo icke vad det var som han talade till dem.
7 Jesus therefore said again to them, Verily, verily, I say to you, I am the door of the sheep.
Åter sade Jesus till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren.
8 All whoever came before me are thieves and robbers; but the sheep did not hear them.
Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem.
9 I am the door: if any one enter in by me, he shall be saved, and shall go in and shall go out and shall find pasture.
Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.
10 The thief comes not but that he may steal, and kill, and destroy: I am come that they might have life, and might have [it] abundantly.
Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.
11 I am the good shepherd. The good shepherd lays down his life for the sheep:
Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.
12 but he who serves for wages, and who is not the shepherd, whose own the sheep are not, sees the wolf coming, and leaves the sheep and flees; and the wolf seizes them and scatters the sheep.
Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.
13 Now he who serves for wages flees because he serves for wages, and is not himself concerned about the sheep.
Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.
14 I am the good shepherd; and I know those that are mine, and am known of those that are mine,
Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig,
15 as the Father knows me and I know the Father; and I lay down my life for the sheep.
såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren.
16 And I have other sheep which are not of this fold: those also I must bring, and they shall hear my voice; and there shall be one flock, one shepherd.
Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.
17 On this account the Father loves me, because I lay down my life that I may take it again.
Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- för att sedan taga igen det.
18 No one takes it from me, but I lay it down of myself. I have authority to lay it down and I have authority to take it again. I have received this commandment of my Father.
Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.»
19 There was a division again among the Jews on account of these words;
För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna.
20 but many of them said, He has a demon and raves; why do ye hear him?
Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?»
21 Others said, These sayings are not [those] of one that is possessed by a demon. Can a demon open blind people's eyes?
Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?»
22 Now the feast of the dedication was celebrating at Jerusalem, and it was winter.
Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,
23 And Jesus walked in the temple in the porch of Solomon.
och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.
24 The Jews therefore surrounded him, and said to him, Until when dost thou hold our soul in suspense? If thou art the Christ, say [so] to us openly.
Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»
25 Jesus answered them, I told you, and ye do not believe. The works which I do in my Father's name, these bear witness concerning me:
Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.
26 but ye do not believe, for ye are not of my sheep, as I told you.
Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.
27 My sheep hear my voice, and I know them, and they follow me;
Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.
28 and I give them life eternal; and they shall never perish, and no one shall seize them out of my hand. (aiōn g165, aiōnios g166)
Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand. (aiōn g165, aiōnios g166)
29 My Father who has given [them] to me is greater than all, and no one can seize out of the hand of my Father.
Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
30 I and the Father are one.
Jag och Fadern äro ett.»
31 The Jews therefore again took stones that they might stone him.
Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.
32 Jesus answered them, Many good works have I shewn you of my Father; for which work of them do ye stone me?
Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?»
33 The Jews answered him, For a good work we stone thee not, but for blasphemy, and because thou, being a man, makest thyself God.
Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»
34 Jesus answered them, Is it not written in your law, I said, Ye are gods?
Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.
35 If he called them gods to whom the word of God came (and the scripture cannot be broken),
Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --
36 do ye say of him whom the Father has sanctified and sent into the world, Thou blasphemest, because I said, I am Son of God?
huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?
37 If I do not the works of my Father, believe me not;
Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.
38 but if I do, even if ye believe not me, believe the works, that ye may know [and believe] that the Father is in me and I in him.
Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern.»
39 They sought therefore again to take him; and he went away from out of their hand
Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer.
40 and departed again beyond the Jordan to the place where John was baptising at the first: and he abode there.
Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där.
41 And many came to him, and said, John did no sign; but all things which John said of this [man] were true.
Och många kommo till honom. Och de sade: »Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.»
42 And many believed on him there.
Och många kommo där till tro på honom.

< John 10 >