Job 8
1 And Bildad the Shuhite answered and said,
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 How long wilt thou speak these things? and the words of thy mouth be a strong wind?
Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
3 Doth God pervert judgment, and the Almighty pervert justice?
Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
4 If thy children have sinned against him, he hath also given them over into the hand of their transgression.
Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
5 If thou seek earnestly unto God, and make thy supplication to the Almighty,
Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
6 If thou be pure and upright, surely now he will awake for thee, and make the habitation of thy righteousness prosperous;
Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
7 And though thy beginning was small, yet thine end shall be very great.
Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
8 For inquire, I pray thee, of the former generation, and attend to the researches of their fathers;
Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
9 For we are [but] of yesterday, and know nothing, for our days upon earth are a shadow.
Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
10 Shall not they teach thee, [and] tell thee, and utter words out of their heart?
De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
11 Doth the papyrus shoot up without mire? doth the reed-grass grow without water?
Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
12 Whilst it is yet in its greenness [and] not cut down, it withereth before any [other] grass.
Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
13 So are the paths of all that forget God; and the profane man's hope shall perish,
Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
14 Whose confidence shall be cut off, and his reliance is a spider's web.
Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
15 He shall lean upon his house, and it shall not stand; he shall lay hold on it, but it shall not endure.
Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
16 He is full of sap before the sun, and his sprout shooteth forth over his garden;
Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
17 His roots are entwined about the stoneheap; he seeth the place of stones.
Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
18 If he destroy him from his place, then it shall deny him: I have not seen thee!
Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
19 Behold, this is the joy of his way, and out of the dust shall others grow.
Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
20 Behold, God will not cast off a perfect man, neither will he take evil-doers by the hand.
Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
21 Whilst he would fill thy mouth with laughing and thy lips with shouting,
Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
22 They that hate thee shall be clothed with shame, and the tent of the wicked be no more.
Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
