Job 41
1 Wilt thou draw out the leviathan with the hook, and press down his tongue with a cord?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 Wilt thou put a rush-rope into his nose, and pierce his jaw with a spike?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 Will he make many supplications unto thee? or will he speak softly unto thee?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 Will he make a covenant with thee? wilt thou take him as a bondman for ever?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 Wilt thou play with him as with a bird, and wilt thou bind him for thy maidens?
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 Shall partners make traffic of him, will they divide him among merchants?
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 Wilt thou fill his skin with darts, and his head with fish-spears?
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 Lay thy hand upon him; remember the battle, — do no more!
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 Lo, hope as to him is belied: is not one cast down even at the sight of him?
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 None is so bold as to stir him up; and who is he that will stand before me?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 Who hath first given to me, that I should repay [him]? [Whatsoever is] under the whole heaven is mine.
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 I will not be silent as to his parts, the story of his power, and the beauty of his structure.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 Who can uncover the surface of his garment? who can come within his double jaws?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 Who can open the doors of his face? Round about his teeth is terror.
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 The rows of his shields are a pride, shut up together [as with] a close seal.
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 One is so near to another that no air can come between them;
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 They are joined each to its fellow; they stick together, and cannot be sundered.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 His sneezings flash light, and his eyes are like the eyelids of the morning.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 Out of his mouth go forth flames; sparks of fire leap out:
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 Out of his nostrils goeth smoke, as out of a boiling pot and cauldron.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 His breath kindleth coals, and a flame goeth out of his mouth.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 In his neck lodgeth strength, and terror danceth before him.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 The flakes of his flesh are joined together: they are fused upon him, they cannot be moved.
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 His heart is firm as a stone, yea, firm as the nether [millstone].
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 When he raiseth himself up, the mighty are afraid: they are beside themselves with consternation.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 If any reach him with a sword, it cannot hold; neither spear, nor dart, nor harpoon.
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 He esteemeth iron as straw, bronze as rotten wood.
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 The arrow will not make him flee; slingstones are turned with him into stubble.
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 Clubs are counted as stubble; he laugheth at the shaking of a javelin.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 His under parts are sharp potsherds: he spreadeth a threshing-sledge upon the mire.
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 He maketh the deep to boil like a pot; he maketh the sea like a pot of ointment;
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 He maketh the path to shine after him: one would think the deep to be hoary.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 Upon earth there is not his like, who is made without fear.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 He beholdeth all high things; he is king over all the proud beasts.
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
