Job 41
1 Wilt thou draw out the leviathan with the hook, and press down his tongue with a cord?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 Wilt thou put a rush-rope into his nose, and pierce his jaw with a spike?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Will he make many supplications unto thee? or will he speak softly unto thee?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Will he make a covenant with thee? wilt thou take him as a bondman for ever?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Wilt thou play with him as with a bird, and wilt thou bind him for thy maidens?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 Shall partners make traffic of him, will they divide him among merchants?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Wilt thou fill his skin with darts, and his head with fish-spears?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Lay thy hand upon him; remember the battle, — do no more!
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 Lo, hope as to him is belied: is not one cast down even at the sight of him?
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 None is so bold as to stir him up; and who is he that will stand before me?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Who hath first given to me, that I should repay [him]? [Whatsoever is] under the whole heaven is mine.
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 I will not be silent as to his parts, the story of his power, and the beauty of his structure.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Who can uncover the surface of his garment? who can come within his double jaws?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Who can open the doors of his face? Round about his teeth is terror.
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 The rows of his shields are a pride, shut up together [as with] a close seal.
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 One is so near to another that no air can come between them;
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 They are joined each to its fellow; they stick together, and cannot be sundered.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 His sneezings flash light, and his eyes are like the eyelids of the morning.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 Out of his mouth go forth flames; sparks of fire leap out:
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 Out of his nostrils goeth smoke, as out of a boiling pot and cauldron.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 His breath kindleth coals, and a flame goeth out of his mouth.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 In his neck lodgeth strength, and terror danceth before him.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 The flakes of his flesh are joined together: they are fused upon him, they cannot be moved.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 His heart is firm as a stone, yea, firm as the nether [millstone].
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 When he raiseth himself up, the mighty are afraid: they are beside themselves with consternation.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 If any reach him with a sword, it cannot hold; neither spear, nor dart, nor harpoon.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 He esteemeth iron as straw, bronze as rotten wood.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 The arrow will not make him flee; slingstones are turned with him into stubble.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Clubs are counted as stubble; he laugheth at the shaking of a javelin.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 His under parts are sharp potsherds: he spreadeth a threshing-sledge upon the mire.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 He maketh the deep to boil like a pot; he maketh the sea like a pot of ointment;
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 He maketh the path to shine after him: one would think the deep to be hoary.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 Upon earth there is not his like, who is made without fear.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 He beholdeth all high things; he is king over all the proud beasts.
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
