Job 38

1 And Jehovah answered Job out of the whirlwind and said,

Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:

2 Who is this that darkeneth counsel by words without knowledge?

Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?

3 Gird up now thy loins like a man; and I will demand of thee, and inform thou me.

Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?

4 Where wast thou when I founded the earth? Declare, if thou hast understanding.

Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:

5 Who set the measures thereof — if thou knowest? or who stretched a line upon it?

Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?

6 Whereupon were the foundations thereof sunken? or who laid its corner-stone,

Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;

7 When the morning stars sang together, and all the sons of God shouted for joy?

Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?

8 And who shut up the sea with doors, when it burst forth, issuing out of the womb?

Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;

9 When I made the cloud its garment, and thick darkness a swaddling band for it;

Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;

10 When I cut out for it my boundary, and set bars and doors,

Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;

11 And said, Hitherto shalt thou come and no further, and here shall thy proud waves be stayed?

Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?

12 Hast thou since thy days commanded the morning? hast thou caused the dawn to know its place,

Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;

13 That it might take hold of the ends of the earth, and the wicked might be shaken out of it?

Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?

14 It is changed like the signet-clay; and [all things] stand forth as in a garment:

Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;

15 And from the wicked their light is withholden, and the uplifted arm is broken.

Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.

16 Hast thou entered as far as the springs of the sea? and hast thou walked in the recesses of the deep?

Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?

17 Have the gates of death been revealed unto thee? and hast thou seen the gates of the shadow of death?

Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?

18 Hath thine understanding compassed the breadths of the earth? Declare if thou knowest it all.

Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?

19 Where is the way to where light dwelleth? and the darkness, where is its place,

Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;

20 That thou shouldest take it to its bound, and that thou shouldest know the paths to its house?

Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?

21 Thou knowest, for thou wast then born, and the number of thy days is great!

Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?

22 Hast thou entered into the storehouses of the snow, and hast thou seen the treasuries of the hail,

Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;

23 Which I have reserved for the time of distress, for the day of battle and war?

Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?

24 By what way is the light parted, [and] the east wind scattered upon the earth?

Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?

25 Who hath divided a channel for the rain-flood, and a way for the thunder's flash;

Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;

26 To cause it to rain on the earth, where no one is; on the wilderness wherein there is not a man;

Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;

27 To satisfy the desolate and waste [ground], and to cause the sprout of the grass to spring forth?

Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?

28 Hath the rain a father? or who begetteth the drops of dew?

Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?

29 Out of whose womb cometh the ice? and the hoary frost of heaven, who bringeth it forth?

Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;

30 When the waters lie hidden as in stone, and the face of the deep holdeth fast together.

Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?

31 Canst thou fasten the bands of the Pleiades, or loosen the cords of Orion?

Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?

32 Dost thou bring forth the constellations each in its season? or dost thou guide the Bear with her sons?

Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?

33 Knowest thou the ordinances of the heavens? dost thou determine their rule over the earth?

Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?

34 Dost thou lift up thy voice to the clouds, that floods of waters may cover thee?

Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?

35 Dost thou send forth lightnings that they may go, and say unto thee, Here we are?

Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?

36 Who hath put wisdom in the inward parts? or who hath given understanding to the mind?

Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?

37 Who numbereth the clouds with wisdom? or who poureth out the bottles of the heavens,

Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,

38 When the dust runneth as into a molten mass, and the clods cleave fast together?

När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?

39 Dost thou hunt the prey for the lioness, and dost thou satisfy the appetite of the young lions,

Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;

40 When they crouch in [their] dens, [and] abide in the thicket to lie in wait?

Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?

41 Who provideth for the raven his food, when his young ones cry unto God, [and] they wander for lack of meat?

Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?