Job 37
1 Aye, my heart trembleth at this also, and leapeth up out of its place:
Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2 Hear attentively the roar of his voice, and the murmur going forth from his mouth.
Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3 He sendeth it forth under the whole heaven, and his lightning unto the ends of the earth.
Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4 After it a voice roareth: he thundereth with the voice of his excellency, and holdeth not back the flashes when his voice is heard.
Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5 God thundereth marvellously with his voice, doing great things which we do not comprehend.
Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6 For he saith to the snow, Fall on the earth! and to the pouring rain, even the pouring rains of his might.
Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7 He sealeth up the hand of every man; that all men may know his work.
Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
8 And the wild beast goeth into its lair, and they remain in their dens.
Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
9 From the chamber [of the south] cometh the whirlwind; and cold from the winds of the north.
Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
10 By the breath of God ice is given; and the breadth of the waters is straitened.
Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
11 Also with plentiful moisture he loadeth the thick clouds, his light dispels the cloud;
De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
12 And they are turned every way by his guidance, that they may do whatsoever he commandeth them upon the face of the circuit of the earth,
Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
13 Whether he cause it to come as a rod, or for his land, or in mercy.
Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
14 Hearken unto this, Job; stand still and discern the wondrous works of God.
Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
15 Dost thou know how God hath disposed them, and how he causeth the lightning of his cloud to flash?
Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
16 Dost thou know about the balancings of the clouds, the wondrous works of him that is perfect in knowledge?
Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
17 How thy garments become warm when he quieteth the earth by the south wind?
Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
18 Hast thou with him spread out the sky, firm, like a molten mirror?
Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
19 Teach us what we shall say unto him! We cannot order [our words] by reason of darkness.
Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
20 Shall it be told him if I would speak? if a man [so] say, surely he shall be swallowed up.
Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
21 And now [men] see not the light as it gleameth, it is [hidden] in the skies. But the wind passeth by and cleareth them.
Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
22 From the north cometh gold; with God is terrible majesty.
Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
23 The Almighty, we cannot find him out: excellent in power, and in judgment, and in abundance of justice, he doth not afflict.
Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
24 Men do therefore fear him: he respecteth not any that are wise of heart.
Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
