Job 36
1 And Elihu proceeded and said,
Elihu talade ytterligare, och sade:
2 Suffer me a little, and I will shew thee that I have yet words for God.
Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
3 I will fetch my knowledge from afar, and will ascribe righteousness to my Creator.
Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
4 For truly my words shall be no falsehood: one perfect in knowledge is with thee.
Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
5 Lo, God is mighty, but despiseth not [any]; mighty in strength of understanding:
Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
6 He saveth not the wicked alive; but he doeth justice to the afflicted.
Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
7 He withdraweth not his eyes from the righteous, but with kings on the throne doth he even set them for ever; and they are exalted.
Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
8 And if, bound in fetters, they be held in cords of affliction,
Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
9 Then he sheweth them their work, and their transgressions, because they have increased.
Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
10 And he openeth their ear to discipline, and commandeth that they return from iniquity.
Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
11 If they hearken and serve [him], they shall accomplish their days in prosperity, and their years in pleasures.
Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
12 But if they hearken not, they shall pass away by the sword, and expire without knowledge.
Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
13 But the godless in heart heap up anger; they cry not when he bindeth them:
De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
14 Their soul dieth in youth, and their life is among the unclean.
Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
15 But he delivereth the afflicted in his affliction, and openeth their ear in [their] oppression.
Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
16 Even so would he have allured thee out of the jaws of distress into a broad place, where there is no straitness; and the supply of thy table [would be] full of fatness.
Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
17 But thou art full of the judgments of the wicked: judgment and justice take hold [on thee].
Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
18 Because there is wrath, [beware] lest it take thee away through chastisement: then a great ransom could not avail thee.
Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
19 Will he esteem thy riches? Not gold, nor all the resources of strength!
Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
20 Desire not the night, when peoples are cut off from their place.
Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
21 Take heed, turn not to iniquity; for this hast thou chosen rather than affliction.
Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
22 Lo, God is exalted in his power: who teacheth as he?
Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
23 Who hath appointed him his way? or who hath said, Thou hast wrought unrighteousness?
Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
24 Remember that thou magnify his work, which men celebrate.
Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
25 All men look at it; man beholdeth [it] afar off.
Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
26 Lo, God is great, and we comprehend [him] not, neither can the number of his years be searched out.
Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
27 For he draweth up the drops of water: they distil in rain from the vapour which he formeth,
Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
28 Which the skies pour down [and] drop upon man abundantly.
Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
29 But can any understand the spreadings of the clouds, [or] the crashing of his pavilion?
Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
30 Lo, he spreadeth his light around him, and covereth the bottom of the sea.
Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
31 For with them he judgeth the peoples; he giveth food in abundance.
Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
32 [His] hands he covereth with lightning, and commandeth it where it is to strike.
Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
33 His thundering declareth concerning him; the cattle even, concerning its coming.
Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
