Job 23
1 And Job answered and said,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Even to-day is my complaint bitter: my stroke is heavier than my groaning.
Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
3 Oh that I knew where I might find him, that I might come to his seat!
Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
4 I would order the cause before him, and fill my mouth with arguments;
Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
5 I would know the words he would answer me, and understand what he would say unto me.
Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
6 Would he plead against me with [his] great power? Nay; but he would give heed unto me.
Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
7 There would an upright man reason with him; and I should be delivered for ever from my judge.
Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
8 Lo, I go forward, but he is not there; and backward, but I do not perceive him;
Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
9 On the left hand, where he doth work, but I behold [him] not; he hideth himself on the right hand, and I see [him] not.
har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
10 But he knoweth the way that I take; he trieth me, I shall come forth as gold.
Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
11 My foot hath held to his steps; his way have I kept, and not turned aside.
Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
12 Neither have I gone back from the commandment of his lips; I have laid up the words of his mouth more than the purpose of my own heart.
Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
13 But he is in one [mind], and who can turn him? And what his soul desireth, that will he do.
Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
14 For he will perform [what] is appointed for me; and many such things are with him.
Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
15 Therefore am I troubled at his presence; I consider, and I am afraid of him.
Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
16 For God hath made my heart soft, and the Almighty troubleth me;
Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
17 Because I was not cut off before the darkness, neither hath he hidden the gloom from me.
ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
