Job 23
1 And Job answered and said,
Job svarade, och sade:
2 Even to-day is my complaint bitter: my stroke is heavier than my groaning.
Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.
3 Oh that I knew where I might find him, that I might come to his seat!
Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;
4 I would order the cause before him, and fill my mouth with arguments;
Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;
5 I would know the words he would answer me, and understand what he would say unto me.
Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!
6 Would he plead against me with [his] great power? Nay; but he would give heed unto me.
Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
7 There would an upright man reason with him; and I should be delivered for ever from my judge.
Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.
8 Lo, I go forward, but he is not there; and backward, but I do not perceive him;
Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.
9 On the left hand, where he doth work, but I behold [him] not; he hideth himself on the right hand, and I see [him] not.
Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.
10 But he knoweth the way that I take; he trieth me, I shall come forth as gold.
Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;
11 My foot hath held to his steps; his way have I kept, and not turned aside.
Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;
12 Neither have I gone back from the commandment of his lips; I have laid up the words of his mouth more than the purpose of my own heart.
Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.
13 But he is in one [mind], and who can turn him? And what his soul desireth, that will he do.
Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.
14 For he will perform [what] is appointed for me; and many such things are with him.
Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.
15 Therefore am I troubled at his presence; I consider, and I am afraid of him.
Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.
16 For God hath made my heart soft, and the Almighty troubleth me;
Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;
17 Because I was not cut off before the darkness, neither hath he hidden the gloom from me.
Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.
