Job 22
1 And Eliphaz the Temanite answered and said,
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 Can a man be profitable to God? surely it is unto himself that the wise man is profitable.
Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?
3 Is it any pleasure to the Almighty if thou art righteous? And is it gain [to him] that thou makest thy ways perfect?
Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?
4 Will he reason with thee for fear of thee? Will he enter with thee into judgment?
Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?
5 Is not thy wickedness great? and thine iniquities without end?
Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.
6 For thou hast taken a pledge of thy brother for nought, and stripped off the clothing of the naked.
Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.
7 Thou hast not given water to the fainting to drink, and thou hast withholden bread from the hungry.
Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.
8 But the powerful man, he had the land; and the man of high rank dwelt in it.
Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.
9 Widows hast thou sent empty away, and the arms of the fatherless have been broken.
Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.
10 Therefore snares are round about thee, and sudden fear troubleth thee;
Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.
11 Or darkness, that thou canst not see, and floods of waters cover thee.
Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?
12 Is not God in the height of the heavens? And behold the summit of the stars: how exalted are they!
Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;
13 And thou sayest, What doth God know? will he judge through the dark cloud?
Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?
14 Thick clouds are a covering to him, that he seeth not; and he walketh on the vault of the heavens.
Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.
15 Dost thou mark the ancient path which wicked men have trodden?
Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?
16 Who were carried off before the time, whose foundation was overflowed with a flood;
Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;
17 Who said unto God, Depart from us! and what could the Almighty do to them?
De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?
18 Yet he filled their houses with good. But the counsel of the wicked is far from me.
Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.
19 The righteous see it, and are glad; and the innocent laugh them to scorn:
De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.
20 Is not he who rose against us destroyed, and doth not the fire consume his residue?
Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.
21 Reconcile thyself now with him, and be at peace: thereby good shall come unto thee.
Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.
22 Receive, I pray thee, instruction from his mouth, and lay up his words in thy heart.
Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.
23 If thou return to the Almighty, thou shalt be built up. If thou remove unrighteousness far from thy tents,
Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;
24 And put the precious ore with the dust, and [the gold of] Ophir among the stones of the torrents,
Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.
25 Then the Almighty will be thy precious ore, and silver heaped up unto thee;
Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.
26 Yea, then shalt thou delight thyself in the Almighty, and shalt lift up thy face unto God:
Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.
27 Thou shalt make thy prayer unto him, and he will hear thee, and thou shalt pay thy vows;
Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.
28 And thou shalt decree a thing, and it shall be established unto thee; and light shall shine upon thy ways.
Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.
29 When they are made low, then thou shalt say, Rise up! and he shall save him that is of downcast eyes.
Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;
30 [Even] him that is not innocent shall he deliver; yea, he shall be delivered by the pureness of thy hands.
Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.
