Job 16
1 And Job answered and said,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 I have heard many such things: grievous comforters are ye all.
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
3 Shall words of wind have an end? or what provoketh thee that thou answerest?
Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
4 I also could speak as ye: if your soul were in my soul's stead, I could join together words against you, and shake my head at you;
Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
5 [But] I would encourage you with my mouth, and the solace of my lips should assuage [your pain].
Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
6 If I speak, my pain is not assuaged; and if I forbear, what am I eased?
Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
7 But now he hath made me weary; ...thou hast made desolate all my family;
Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
8 Thou hast shrivelled me up! it is become a witness; and my leanness riseth up against me, it beareth witness to my face.
Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
9 His anger teareth and pursueth me; he gnasheth with his teeth against me; [as] mine adversary he sharpeneth his eyes at me.
I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
10 They gape upon me with their mouth; they smite my cheeks reproachfully; they range themselves together against me.
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
11 God hath delivered me over to the iniquitous man, and hurled me into the hands of the wicked.
Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
12 I was at rest, but he hath shattered me; he hath taken me by the neck and shaken me to pieces, and set me up for his mark.
Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
13 His arrows encompass me round about, he cleaveth my reins asunder and doth not spare; he poureth out my gall upon the ground.
från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
14 He breaketh me with breach upon breach; he runneth upon me like a mighty man.
Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
15 I have sewed sackcloth upon my skin, and rolled my horn in the dust.
Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
16 My face is red with weeping, and on my eyelids is the shadow of death;
Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
17 Although there is no violence in my hands, and my prayer is pure.
Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
18 O earth, cover not my blood, and let there be no place for my cry!
Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
19 Even now, behold, my Witness is in the heavens, and he that voucheth for me is in the heights.
Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
20 My friends are my mockers; mine eye poureth out tears unto God.
Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
21 Oh that there were arbitration for a man with God, as a son of man for his friend!
Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
22 For years [few] in number shall pass, — and I shall go the way [whence] I shall not return.
Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
