Job 13
1 Lo, mine eye hath seen all [this], mine ear hath heard and understood it.
Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
2 What ye know, I know also: I am not inferior to you.
Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
3 But I will speak to the Almighty, and will find pleasure in reasoning with God;
Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
4 For ye indeed are forgers of lies, ye are all physicians of no value.
Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
5 Oh that ye would be altogether silent! and it would be your wisdom.
Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
6 Hear now my defence, and hearken to the pleadings of my lips.
Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
7 Will ye speak unrighteously for God? and for him speak deceit?
Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
8 Will ye accept his person? will ye contend for God?
Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
9 Will it be well if he should search you out? or as one mocketh at a man, will ye mock at him?
Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
10 He will certainly reprove you, if ye do secretly accept persons.
Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
11 Shall not his excellency terrify you? and his dread fall upon you?
Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
12 Your memorable sayings are proverbs of ashes, your bulwarks are bulwarks of mire.
Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
13 Hold your peace from me, and I will speak, and let come on me what [will]!
Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
14 Wherefore should I take my flesh in my teeth, and put my life in my hand?
Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
15 Behold, if he slay me, yet would I trust in him; but I will defend mine own ways before him.
Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
16 This also shall be my salvation, that a profane man shall not come before his face.
Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
17 Hear attentively my speech and my declaration with your ears.
Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
18 Behold now, I have ordered the cause; I know that I shall be justified.
Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
19 Who is he that contendeth with me? For if I were silent now, I should expire.
Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
20 Only do not two things unto me; then will I not hide myself from thee.
Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
21 Withdraw thy hand far from me; and let not thy terror make me afraid:
Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
22 Then call, and I will answer; or I will speak, and answer thou me.
Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
23 How many are mine iniquities and sins? Make me to know my transgression and my sin.
Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
24 Wherefore dost thou hide thy face, and countest me for thine enemy?
Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
25 Wilt thou terrify a driven leaf? and wilt thou pursue dry stubble?
Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
26 For thou writest bitter things against me, and makest me to possess the iniquities of my youth;
Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
27 And thou puttest my feet in the stocks, and markest all my paths; thou settest a bound about the soles of my feet; —
Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
28 One who, as a rotten thing consumeth, as a garment that the moth eateth.
Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
