Job 11
1 And Zophar the Naamathite answered and said,
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2 Should not the multitude of words be answered? and should a man of much talk be justified?
När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
3 Should thy fictions make men hold their peace? and shouldest thou mock, and no one make [thee] ashamed?
Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
4 For thou sayest, My doctrine is pure, and I am clean in thine eyes.
Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
5 But oh that God would speak, and open his lips against thee;
Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
6 And that he would shew thee the secrets of wisdom, how that they are the double of what is realised; and know that God passeth by [much] of thine iniquity!
Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
7 Canst thou by searching find out God? canst thou find out the Almighty to perfection?
Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
8 [It is as] the heights of heaven; what wilt thou do? deeper than Sheol; what canst thou know? (Sheol h7585)
Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)
9 The measure thereof is longer than the earth, and broader than the sea.
Längre än jorden, och bredare än hafvet.
10 If he pass by, and shut up, and call to judgment, who can hinder him?
Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
11 For he knoweth vain men, and seeth wickedness when [man] doth not consider it;
Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
12 Yet a senseless man will make bold, though man be born [like] the foal of a wild ass.
En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
13 If thou prepare thy heart and stretch out thy hands toward him,
Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
14 If thou put far away the iniquity which is in thy hand, and let not wrong dwell in thy tents;
Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
15 Surely then shalt thou lift up thy face without spot, and thou shalt be stedfast and shalt not fear:
Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
16 For thou shalt forget misery; as waters that are passed away shalt thou remember it;
Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
17 And life shall arise brighter than noonday; though thou be enshrouded in darkness, thou shalt be as the morning,
Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
18 And thou shalt have confidence, because there shall be hope; and having searched about [thee], thou shalt take rest in safety.
Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
19 Yea, thou shalt lie down, and none shall make thee afraid; and many shall seek thy favour.
Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
20 But the eyes of the wicked shall fail, and [all] refuge shall vanish from them, and their hope [shall be] the breathing out of life.
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
