Genesis 8

1 And God remembered Noah, and all the animals, and all the cattle that were with him in the ark; and God made a wind to pass over the earth, and the waters subsided.

Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

2 And the fountains of the deep and the windows of heaven were closed, and the pour of rain from heaven was stopped.

och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.

3 And the waters retired from the earth, continually retiring; and in the course of a hundred and fifty days the waters abated.

Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.

4 And the ark rested in the seventh month, on the seventeenth day of the month, on the mountains of Ararat.

Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.

5 And the waters abated continually until the tenth month: in the tenth [month], on the first of the month, the tops of the mountains were seen.

Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.

6 And it came to pass at the end of forty days that Noah opened the window of the ark which he had made.

Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,

7 And he sent out the raven, which went forth going to and fro, until the waters were dried from the earth.

och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.

8 And he sent out the dove from him, to see if the waters had become low on the ground.

Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.

9 But the dove found no resting-place for the sole of her foot, and returned to him into the ark; for the waters were on the whole earth; and he put forth his hand, and took her, and brought her to him into the ark.

Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

10 And he waited yet other seven days, and again he sent forth the dove out of the ark.

Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.

11 And the dove came to him at eventide; and behold, in her beak was an olive-leaf plucked off; and Noah knew that the waters had become low on the earth.

Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

12 And he waited yet other seven days, and sent forth the dove; but she returned no more to him.

Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.

13 And it came to pass in the six hundred and first year, in the first [month], on the first of the month, that the waters were dried up from the earth. And Noah removed the covering of the ark, and looked, and behold, the surface of the ground was dried.

I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.

14 And in the second month, on the twenty-seventh day of the month, the earth was dry.

Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.

15 And God spoke to Noah, saying,

Då talade Gud till Noa och sade:

16 Go out of the ark, thou, and thy wife, and thy sons, and thy sons' wives with thee.

"Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.

17 Bring forth with thee every animal which is with thee, of all flesh, fowl as well as cattle, and all the creeping things which creep on the earth, that they may swarm on the earth, and may be fruitful and multiply on the earth.

Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden."

18 And Noah went out, and his sons, and his wife, and his sons' wives with him.

Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.

19 All the animals, all the creeping things, and all the fowl — everything that moves on the earth, after their kinds, went out of the ark.

Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.

20 And Noah built an altar to Jehovah; and took of every clean animal, and of all clean fowl, and offered up burnt-offerings on the altar.

Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.

21 And Jehovah smelled the sweet odour. And Jehovah said in his heart, I will no more henceforth curse the ground on account of Man, for the thought of Man's heart is evil from his youth; and I will no more smite every living thing, as I have done.

När HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: "Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.

22 Henceforth, all the days of the earth, seed [time] and harvest, and cold and heat, and summer and winter, and day and night, shall not cease.

Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."

A Dove is Sent Forth from the Ark