Genesis 48

1 And it came to pass after these things, that one told Joseph, Behold, thy father is sick. And he took with him his two sons Manasseh and Ephraim.

En tid härefter blev det sagt till Josef: "Din fader är nu sjuk." Då tog han med sig sina båda söner, Manasse och Efraim.

2 And one told Jacob and said, Behold, thy son Joseph is coming to thee. And Israel strengthened himself, and sat upon the bed.

Och man berättade för Jakob och sade: "Din son Josef har nu kommit till dig." Då tog Israel styrka till sig och satte sig upp i sängen.

3 And Jacob said to Joseph, The Almighty God appeared to me at Luz in the land of Canaan, and blessed me,

Och Jakob sade till Josef: "Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Lus i Kanaans land och välsignade mig

4 and he said to me, Behold, I will make thee fruitful and multiply thee, and I will make of thee a company of peoples; and will give this land to thy seed after thee [for] an everlasting possession.

och sade till mig: 'Se, jag skall göra dig fruktsam och föröka dig och låta skaror av folk komma av dig, och skall giva åt din säd efter dig detta land till evärdlig besittning.'

5 And now thy two sons, who were born to thee in the land of Egypt before I came to thee into Egypt, shall be mine: Ephraim and Manasseh shall be mine, as Reuben and Simeon.

Dina båda söner, som äro födda åt dig i Egyptens land, innan jag kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon.

6 And thy family which thou hast begotten after them shall be thine: they shall be called after the name of their brethren in their inheritance.

Men de barn som du har fött efter dem skola vara dina; de skola bära sina bröders namn i dessas arvedel.

7 And as for me, when I came from Padan, Rachel died by me in the land of Canaan on the way, when there was yet a certain distance to come to Ephrath; and I buried her there on the way to Ephrath, that is, Bethlehem.

Se, när jag kom från Paddan, dog Rakel ifrån mig i Kanaans land, under resan, då det ännu var ett stycke väg fram till Efrat; och jag begrov henne där vid vägen till Efrat." Stället heter nu Bet-Lehem.

8 And Israel beheld Joseph's sons, and said, Who are these?

Då nu Israel fick se Josefs söner, sade han: "Vilka äro dessa?"

9 And Joseph said to his father, They are my sons, whom God has given me here. And he said, Bring them, I pray thee, to me, that I may bless them.

Josef svarade sin fader: "Det är mina söner, som Gud har givit mig här." Då sade han: "För dem hit till mig, på det att jag må välsigna dem."

10 But the eyes of Israel were heavy from age: he could not see. And he brought them nearer to him; and he kissed them, and embraced them.

Och Israels ögon voro skumma av ålder, så att han icke kunde se. Så förde han dem då fram till honom, och han kysste dem och tog dem i famn.

11 And Israel said to Joseph, I had not thought to see thy face; and behold, God has let me see also thy seed.

Och Israel sade till Josef: "Jag hade icke tänkt att jag skulle få se ditt ansikte, men nu har Gud låtit mig se till och med avkomlingar av dig."

12 And Joseph brought them out from his knees, and bowed down with his face to the earth.

Och Josef förde dem bort ifrån hans knän och föll ned till jorden på sitt ansikte.

13 And Joseph took them both, Ephraim in his right hand toward Israel's left hand, and Manasseh in his left hand toward Israel's right hand, and brought [them] near to him.

Sedan tog Josef dem båda vid handen, Efraim i sin högra hand, till vänster framför Israel, och Manasse i sin vänstra hand, till höger framför Israel, och förde dem så fram till honom.

14 But Israel stretched out his right hand, and laid [it] on Ephraim's head — now he was the younger — and his left hand on Manasseh's head; guiding his hands intelligently, for Manasseh was the firstborn.

Men Israel räckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud, fastän han var den yngre, och sin vänstra hand på Manasses huvud; han lade alltså sina händer korsvis, ty Manasse var den förstfödde.

15 And he blessed Joseph, and said, The God before whom my fathers Abraham and Isaac walked, the God that shepherded me all my life long to this day,

Och han välsignade Josef och sade: "Den Gud inför vilken mina fäder, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min herde från min födelse ända till denna dag,

16 the Angel that redeemed me from all evil, bless the lads; and let my name be named upon them, and the name of my fathers Abraham and Isaac; and let them grow into a multitude in the midst of the land!

den ängel som har förlossat mig från allt ont, han välsigne dessa barn; och må de uppkallas efter mitt och mina fäders, Abrahams och Isaks, namn, och må de föröka sig och bliva talrika på jorden."

17 When Joseph saw that his father laid his right hand on the head of Ephraim, it was evil in his eyes; and he took hold of his father's hand to remove it from Ephraim's head to Manasseh's head.

Men när Josef såg att hans fader lade sin högra hand på Efraims huvud, misshagade detta honom, och han fattade sin faders hand och ville flytta den från Efraims huvud på Manasses huvud.

18 And Joseph said to his father, Not so, my father, for this is the firstborn: put thy right hand on his head.

Och Josef sade till sin fader: "Icke så, min fader; denne är den förstfödde, lägg din högra hand på hans huvud."

19 But his father refused and said, I know, my son, I know: he also will become a people, and he also will be great; but truly his younger brother will be greater than he; and his seed will become the fulness of nations.

Men hans fader ville icke; han sade: "Jag vet det, min son, jag vet det; också av honom skall ett folk komma, också han skall bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva större än han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk."

20 And he blessed them that day, saying, In thee will Israel bless, saying, God make thee as Ephraim and Manasseh! And he set Ephraim before Manasseh.

Så välsignade han dem på den dagen och sade: "Med ditt namn skall Israel välsigna, så att man skall säga: Gud göre dig lik Efraim och Manasse." Så satte han Efraim framför Manasse.

21 And Israel said to Joseph, Behold, I die; and God will be with you, and bring you again to the land of your fathers.

Och Israel sade till Josef: "Se, jag dör; men Gud skall vara med eder och föra eder tillbaka till edra fäders land.

22 And I have given to thee one tract [of land] above thy brethren, which I took out of the hand of the Amorite with my sword and with my bow.

Och utöver vad jag giver dina bröder giver jag dig en särskild höjdsträcka som jag med mitt svärd och min båge har tagit från amoréerna."