Genesis 44

1 And he commanded him who was over his house, saying, Fill the men's sacks with food, as much as they can carry; and put every man's money in the mouth of his sack.

Och Joseph befallde honom, som var öfver hans hus, och sade: Fyll dessa männernas säckar med spisning, så mycket de kunna föra, och lägg hvarjom sina penningar ofvan i hans säck:

2 And put my cup, the silver cup, in the mouth of the sack of the youngest, and his grain-money. And he did according to the word of Joseph which he had spoken.

Och mina silfskål ofvan i dens yngstas säck med penningarna för sädena. Han gjorde, som Joseph honom sade.

3 In the morning, when it was light, the men were sent away, they and their asses.

Om morgonen, då ljust vardt, läto de männerna fara med sina åsnar.

4 They were gone out of the city, [and] not [yet] far off, when Joseph said to him who was over his house, Up! follow after the men; and when thou overtakest them, thou shalt say to them, Why have ye rewarded evil for good?

Då de nu voro ut af stadenom, och icke långt komne, sade Joseph till honom, som var öfver hans hus: Up och far efter männerna, och när du får dem, så säg till dem: Hvi hafven I lönt godt med ondo?

5 Is not this [it] in which my lord drinks, and in which indeed he divines? Ye have done evil [in] what ye have done.

Är icke det der min herre dricker utaf, och der han spår med? I hafven illa gjort.

6 And he overtook them, and he spoke to them these words.

Och som han beslog dem, sade han sådan ord till dem.

7 And they said to him, Why does my lord speak such words as these? Far be it from thy servants to do such a thing!

De svarade honom: Hvi talar min herre sådana ord? Bort det, att dine tjenare skulle så göra.

8 Behold, the money that we found in our sacks' mouths we have brought again to thee from the land of Canaan; and how should we steal out of thy lord's house silver or gold?

Si, penningarna, som vi funnom ofvan uti våra säckar, hafvom vi fört till dig igen af Canaans lande: Och hvi skulle vi då hafva stulit silfver eller guld af dins herras huse?

9 With whomsoever of thy servants it is found, let him die; and we also will be my lord's bondmen.

När hvilken det varder funnit ibland dina tjenare, han må dö: Dertill vilje vi ock vara mins herras trälar.

10 And he said, Now also [let] it [be] according to your words: let him with whom it is found be my bondman, but ye shall be blameless.

Han sade: Ja, vare som I hafven sagt: När hvilkom det finnes, han vare min träl: men I skolen vara löse.

11 And they hasted and laid down every man his sack on the ground, and opened every man his sack.

Och då de hastade sig, och lade hvar sin säck af ned på jordena, och hvar lät upp sin säck.

12 And he searched carefully: he began at the eldest, and ended at the youngest; and the cup was found in Benjamin's sack.

Och han sökte, och begynte på den första, in till den yngsta; då fans skålen i BenJamins säck.

13 Then they rent their clothes, and loaded every man his ass, and they returned to the city.

Då refvo de sin kläder, och ladde hvar uppå sin åsna, och foro åter in i staden.

14 And Judah and his brethren came to Joseph's house; and he was still there; and they fell down before him to the ground.

Och Juda gick med sina bröder in i Josephs hus; ty han var ändå der, och de föllo ned på jordena för honom.

15 And Joseph said to them, What deed is this which ye have done? Did ye not know that such a man as I can certainly divine?

Joseph sade till dem: Hvi torden I det göra? Veten I icke, att en sådana man, som jag är, kunde spå till?

16 And Judah said, What shall we say to my lord? what shall we speak, and how justify ourselves? God has found out the iniquity of thy servants; behold, we are my lord's bondmen, both we, and he in whose hand the cup has been found.

Juda sade: Hvad skole vi säga minom herra, eller huru skole vi bära före? Gud hafver funnit dina tjenares missgerningar: Si, vi och den, som skålen är funnen när, äre min herras trälar.

17 And he said, Far be it from me to do so! The man in whose hand the cup has been found, he shall be my bondman; but as for you, go up in peace to your father.

Men han sade: Bort det, att jag skulle så göra. Den mannen, som skålen är funnen när, han skall vara min träl: Men I farer med frid upp till edar fader.

18 Then Judah came near to him, and said, Ah! my lord, let thy servant, I pray thee, speak a word in my lord's ears, and let not thine anger burn against thy servant; for thou art even as Pharaoh.

Då gick Juda till honom, och sade: Min herre, låt din tjenare tala ett ord i dina öron, min herre, och din vrede harmes icke öfver din tjenare; ty du äst såsom Pharao.

19 My lord asked his servants, saying, Have ye a father, or a brother?

Min herre frågade sina tjenare, och sade: Hafven I ock någon fader, eller broder?

20 And we said to my lord, We have an aged father, and a child born to him in his old age, [yet] young; and his brother is dead, and he alone is left of his mother; and his father loves him.

Då svarade vi: Vi hafve en fader, och han är gammal, och en ung dräng föddan i hans ålderdom, och hans broder är död, och han är allena blifven igen af sine moder, och hans fader hafver honom kär.

21 And thou saidst unto thy servants, Bring him down to me, that I may set mine eye on him.

Då sade du till dina tjenare: Hafver honom hit ned till mig, och jag vill göra honom godt.

22 And we said to my lord, The youth cannot leave his father: if he should leave his father, [his father] would die.

Men vi svarade minom herra: Pilten kan icke komma ifrå sinom fader; hvar han komme honom ifrå, dödde han.

23 And thou saidst to thy servants, Unless your youngest brother come down with you, ye shall see my face no more.

Då sade du till dina tjenare: Hvar edar yngste broder icke kommer här med eder, skolen I icke mera komma för min ögon.

24 And it came to pass when we came up to thy servant my father, we told him the words of my lord.

Då forom vi upp till din tjenare, min fader, och sadom honom mins herras tal.

25 And our father said, Go again, buy us a little food.

Då sade vår fader: Farer åter bort, och köper oss någon spisning.

26 But we said, We cannot go down: if our youngest brother be with us, then will we go down; for we cannot see the man's face unless our youngest brother is with us.

Men vi sade: Vi kunne icke fara der ned, med mindre vår yngste broder är med oss, så vilje vi fara derned; ty vi kunne icke komma för dens mansens ögon, hvar vår yngste broder icke är med oss.

27 And thy servant my father said to us, Ye know that my wife bore me two [sons];

Då sade din tjenare, min fader, till oss: I veten, att min hustru hafver födt mig två:

28 and the one went out from me, and I said, He must certainly have been torn in pieces; and I have not seen him [again] hitherto.

Den ene gick bort ifrån mig, och det sades, att han skulle vara ihjälrifven; och jag hafver ej sett honom allt härtill.

29 And if ye take this one also from me, and mischief should befall him, ye will bring down my grey hairs with misery to Sheol. (Sheol h7585)

Skolen I ock taga denna ifrå mig, och honom vederfars något ondt, så varden I drifvande min grå hår med sorg ned i grafvena. (Sheol h7585)

30 And now, when I come to thy servant my father, and the lad is not with us, — seeing that his life is bound up with his life,

Om jag nu komme hem till din tjenare, min fader, och pilten vore icke med oss, efter hans själ hänger intill desses själ;

31 it will come to pass when he sees that the lad is not [there], that he will die; and thy servants will bring down the grey hairs of thy servant our father with sorrow to Sheol. (Sheol h7585)

Så sker det, då han ser, att pilten icke är tillstädes, att han dör: Så vorde vi dine tjenare, dins tjenares, vårs faders grå hår förande med jämmer ned i grafvena. (Sheol h7585)

32 For thy servant became surety for the lad to my father, saying, If I bring him not to thee, then I shall be guilty toward my father all my days.

Ty jag, din tjenare, hafver varit minom fader god för pilten, och sagt: Hafver jag icke honom till dig igen, så vill jag hafva skuld i alla mina lifsdagar.

33 And now, let thy servant stay, I pray thee, instead of the lad a bondman to my lord, and let the lad go up with his brethren;

Derföre, låt din tjenare blifva här qvar minom herra för en träl i piltens stad; och låt pilten fara upp med sina bröder.

34 for how should I go up to my father if the lad were not with me? — lest I see the evil that would come on my father.

Förty, huru skulle jag fara upp till min fader, när pilten är icke med mig? Jag finge se den jämmer, som min fader uppå komme.