< Genesis 29 >

1 And Jacob continued his journey, and went into the land of the children of the east.
Då hof Jacob sin fot upp, och gick in i det land, som öster ut ligger.
2 And he looked, and behold, there was a well in the fields, and behold there, three flocks of sheep were lying by it; for out of that well they watered the flocks, and a great stone was at the mouth of the well.
Och såg sig om, och si, der var en brunn på markene; och si, tre hjordar med får der när; förty hjordarne måste dricka af brunnenom; och låg en stor sten för hålet på brunnenom.
3 And when all the flocks were gathered there, they rolled the stone from the mouth of the well, and watered the sheep, and put the stone again on the mouth of the well in its place.
Och de plägade der församla alla hjordarna, och vältra stenen ifrå brunnshålet, och vattna fåren, och lade så åter stenen för hålet i sitt rum igen.
4 And Jacob said to them, My brethren, whence are ye? And they said, Of Haran are we.
Och Jacob sade till dem: Mine bröder, hvadan ären I? De svarade: Vi äre af Haran.
5 And he said to them, Do ye know Laban the son of Nahor? And they said, We do know [him].
Han sade till dem: Kännen I ock Laban Nahors son? De svarade: Vi känne honom väl.
6 And he said to them, Is he well? And they said, [He is] well; and behold, there comes Rachel his daughter with the sheep.
Han sade: Går honom ock väl i hand? De svarade: Honom går väl i hand: Och si, der kommer hans dotter Rachel med fåren.
7 And he said, Behold, it is yet high day; it is not time that the cattle should be gathered together; water the sheep, and go, feed [them].
Han sade: Det är ännu bittida dags, och är icke ännu tid drifva boskapen hem; vattner fåren, och går bort med dem i bet.
8 And they said, We cannot until all the flocks are gathered together, and they roll the stone from the mouth of the well, and we water the sheep.
De svarade: Vi kunne icke, förra än du alle hjordarne komma tillsamman, och vi vältre stenen ifrå brunnshålet, och vattne så fåren.
9 While he was still speaking to them, Rachel came with her father's sheep, for she was a shepherdess.
Medan han ännu talade med dem, kom Rachel med sins faders får; förty hon vaktade fåren.
10 And it came to pass when Jacob saw Rachel the daughter of Laban his mother's brother, and the sheep of Laban his mother's brother, that Jacob went near, and rolled the stone from the mouth of the well, and watered the sheep of Laban his mother's brother.
Då Jacob såg Rachel, Labans sins moderbroders dotter, och Labans sins moderbroders får, gick han till, och vältrade stenen ifrå hålet på brunnenom, och vattnade Labans sins moderbroders får.
11 And Jacob kissed Rachel, and lifted up his voice and wept.
Och kysste Rachel; hof upp sina röst, och gret.
12 And Jacob told Rachel that he was a brother of her father, and that he was Rebecca's son; and she ran and told her father.
Och kungjorde henne, att han var hennes faderbroders och Rebeckas son. Då lopp hon, och kungjorde det sinom fader.
13 And it came to pass when Laban heard the tidings of Jacob his sister's son, that he ran to meet him, and embraced him, and kissed him, and brought him to his house; and he told Laban all these things.
Då nu Laban hörde om Jacob sin systerson, lopp han emot honom, och tog honom i famn, och kyssten, och hade honom in i sitt hus. Då förtäljde han honom allt, huru tillgått var.
14 And Laban said to him, Thou art indeed my bone and my flesh. And he abode with him a month's time.
Då sade Laban till honom: Nu väl, du äst mitt ben och mitt kött: Och när han nu en månad långt hade varit när honom,
15 And Laban said to Jacob, Because thou art my brother, shouldest thou serve me for nothing? tell me, what shall be thy wages?
Sade Laban till Jacob: Ändock du äst min broder, skulle du fördenskull tjena mig för intet? Säg, hvad skall vara din lön?
16 And Laban had two daughters: the name of the elder was Leah, and the name of the younger, Rachel.
Och Laban hade två döttrar; den äldsta het Lea, och den yngsta het Rachel.
17 And the eyes of Leah were tender; but Rachel was of beautiful form and beautiful countenance.
Men Lea var klenögd; Rachel var väl skapad, och hade ett dägeligit ansigte.
18 And Jacob loved Rachel, and said, I will serve thee seven years for Rachel thy younger daughter.
Till henne fick Jacob kärlek, och sade: Jag vill tjena dig i sju år för Rachel dina yngsta dotter.
19 And Laban said, It is better that I give her to thee than that I should give her to another man: abide with me.
Laban svarade: Det är bättre jag gifver dig henne, än enom androm; blif när mig.
20 And Jacob served seven years for Rachel; and they were in his eyes as single days, because he loved her.
Så tjente Jacob i sju år för Rachel; och tyckte honom det vara få dagar, så kär hade han henne.
21 And Jacob said to Laban, Give [me] my wife, for my days are fulfilled, that I may go in to her.
Och Jacob sade till Laban: Få mig mina hustru; ty nu är tid, att jag kommer i säng med henne.
22 And Laban gathered together all the men of the place, and made a feast.
Då böd Laban allt folket der omkring, och gjorde bröllop.
23 And it came to pass in the evening, that he took Leah his daughter, and brought her to him; and he went in to her.
Men om aftonen tog han Lea sina dotter, och hade henne in till honom: Och han låg när henne.
24 And Laban gave to her Zilpah, his maidservant, to be maidservant to Leah his daughter.
Och Laban fick sine dotter Lea Silpa till ena tjenstepigo.
25 And it came to pass in the morning, that behold, it was Leah. And he said to Laban, What is this thou hast done to me? Have I not served thee for Rachel? Why then hast thou deceived me?
Om morgonen, si, då var det Lea: Och han sade till Laban: Hvi hafver du det gjort mig? Hafver jag icke tjent dig för Rachel? Hvi hafver du bedragit mig?
26 And Laban said, It is not so done in our place, to give the younger before the firstborn.
Laban svarade: Man gör icke så i våro lande, att man gifver ut den yngsta förr än den äldsta.
27 Fulfil the week [with] this one: then we will give thee the other one also, for the service that thou shalt serve me yet seven other years.
Håll dessa veckona ut, så vill jag ock gifva dig denna med, för den tjenst, som du ännu skall tjena mig i androm sju år.
28 And Jacob did so, and fulfilled the week [with] this one, and he gave him Rachel his daughter to be his wife.
Jacob gjorde så, och höll de veckona ut; då gaf han honom Rachel sina dotter till hustru.
29 And Laban gave to Rachel his daughter, Bilhah, his maidservant, to be her maidservant.
Och Laban gaf Rachel sine dotter Bilha till ena tjenstepigo.
30 And he went in also to Rachel; and he loved also Rachel more than Leah. And he served with him yet seven other years.
Så låg han ock när Rachel, och hade Rachel kärare än Lea; och tjente honom framdeles i de andra sju åren.
31 And when Jehovah saw that Leah was hated, he opened her womb; but Rachel was barren.
Men då Herren såg, att Lea vardt vanvörd, gjorde han henne fruktsamma, och Rachel ofruktsamma.
32 And Leah conceived, and bore a son, and called his name Reuben; for she said, Because Jehovah has looked upon my affliction; for now my husband will love me.
Och Lea vardt hafvande, och födde en son, den kallade hon Ruben, och sade: Herren hafver sett till min förtryckelse; nu varder min man hafvandes mig kär.
33 And she again conceived, and bore a son, and said, Because Jehovah has heard that I am hated, he has therefore given me this one also; and she called his name Simeon.
Och vardt åter hafvande, och födde en son, och sade: Herren hafver hört, att jag är vanvörd, och hafver desslikes denna gifvit mig; och kallade honom Simeon.
34 And she again conceived, and bore a son, and said, Now this time will my husband be united to me, for I have borne him three sons; therefore was his name called Levi.
Åter vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Nu varder min man åter hållandes sig till mig, ty jag hafver födt honom tre söner; derföre kallade hon honom Levi.
35 And she again conceived, and bore a son, and said, This time will I praise Jehovah; therefore she called his name Judah. And she ceased to bear.
Fjerde reso vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Nu vill jag tacka Herranom; derföre kallade hon honom Juda, och vände så igen att föda.

< Genesis 29 >