Genesis 21
1 And Jehovah visited Sarah as he had said, and Jehovah did to Sarah as he had spoken.
Och Herren sökte Sara, såsom han sagt hade, och Herren gjorde med henne såsom han talat hade.
2 And Sarah conceived, and bore Abraham a son in his old age, at the appointed time of which God had spoken to him.
Och Sara vardt hafvande, och födde Abraham en son i sinom ålderdom, vid den tiden, som Gud honom föresagt hade.
3 And Abraham called the name of his son who was born to him, whom Sarah bore to him, Isaac.
Och Abraham nämnde sin son, som honom född var, Isaac, den honom Sara födt hade.
4 And Abraham circumcised his son Isaac, being eight days old, as God had commanded him.
Och omskar honom på åttonde dagen, som Gud honom budit hade.
5 And Abraham was a hundred years old when his son Isaac was born to him.
Hundrade år gammal var Abraham, då honom hans son Isaac födder var.
6 And Sarah said, God has made me laugh: all that hear will laugh with me.
Och Sara sade: Gud hafver gjort mig ett löje; ty hvilken det får höra, han får le åt mig.
7 And she said, Who would have said to Abraham, Sarah will suckle children? For I have borne [him] a son in his old age.
Och sade ytterligare: Ho torde ock säga Abraham sjelfvom, att Sara däggde barn, och hade födt honom en son i sinom ålderdom?
8 And the child grew, and was weaned. And Abraham made a great feast on the day that Isaac was weaned.
Och barnet växte, och vardt afvandt. Och Abraham gjorde ett stort gästabud den dagen, då Isaac afvandes.
9 And Sarah saw the son of Hagar the Egyptian, whom she had borne to Abraham, mocking.
Och Sara fick se den Egyptiska qvinnones Hagars son, den hon Abraham födt hade, att han var en bespottare.
10 And she said to Abraham, Cast out this handmaid and her son; for the son of this handmaid shall not inherit with my son — with Isaac.
Och sade till Abraham: Drif denna tjensteqvinnona ut med hennes son; ty denne tjensteqvinnones son skall icke ärfva med min son Isaac.
11 And the thing was very grievous in Abraham's sight because of his son.
Detta ordet behagade Abraham ganska illa för sin sons skull.
12 And God said to Abraham, Let it not be grievous in thy sight because of the lad and because of thy handmaid: [in] all that Sarah hath said to thee hearken to her voice, for in Isaac shall a seed be called to thee.
Men Gud sade till honom: Låt dig icke tycka hårdt vara om pilten och tjensteqvinnone; allt det Sara dig sagt hafver, så lyd henne; förty i Isaac skall säden dig nämnd varda.
13 But also the son of the handmaid will I make a nation, because he is thy seed.
Jag skall ock göra tjensteqvinnones son till folk, derföre att han din säd är.
14 And Abraham rose up early in the morning, and took bread, and a flask of water, and gave [it] to Hagar, putting [it] on her shoulder — and the child, and sent her away. And she departed, and wandered about in the wilderness of Beer-sheba.
Då stod Abraham bittida upp om morgonen, och tog bröd och en flaska med vatten, och lade på Hagars rygg, och pilten med, och lät gå henne. Hon gick sin väg, och for vill i öknene, vid BerSaba.
15 And the water was exhausted from the flask; and she cast the child under one of the shrubs,
Då nu vattnet i flaskone var förtärdt, kastade hon pilten under en buska.
16 and she went and sat down over against [him], a bow-shot off; for she said, Let me not behold the death of the child. And she sat over against [him], and lifted up her voice and wept.
Och gick bort och satte sig tvärs öfver långt ifrå, vid ett armborst skott; ty hon sade: Jag gitter icke se uppå att pilten dör. Och vid hon satt tvärs öfver, hof hon upp sina röst, och gret.
17 And God heard the voice of the lad. And the Angel of God called to Hagar from the heavens, and said to her, What [aileth] thee, Hagar? Fear not; for God hath heard the voice of the lad there, where he is.
Då hörde Gud piltens röst, och Guds Ängel kallade Hagar af himmelen, sägandes: Hvad skadar dig, Hagar? Frukta dig intet; förty Gud hafver hört piltens röst, der han ligger.
18 Arise, take the lad, and hold him in thy hand; for I will make of him a great nation.
Statt upp, tag pilten, och håll honom med dina händer; ty jag skall göra honom till stort folk.
19 And God opened her eyes, and she saw a well of water; and she went and filled the flask with water, and gave the lad drink.
Och Gud öppnade hennes ögon, att hon fick se en vattubrunn. Då gick hon till och fyllde sina flasko med vatten, och gaf piltenom dricka.
20 And God was with the lad, and he grew; and he dwelt in the wilderness, and became an archer.
Och Gud var med piltenom; han växte, och bodde i öknene, och vardt en god skytte.
21 And he dwelt in the wilderness of Paran. And his mother took him a wife out of the land of Egypt.
Och bodde i den öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru utur Egypti land.
22 And it came to pass at that time that Abimelech, and Phichol the captain of his host, spoke to Abraham, saying, God is with thee in all that thou doest.
På samma tiden talade Abimelech och Phicol, hans härhöfvitsman, med Abraham, och sade: Gud är med dig uti allt det du gör.
23 And now swear to me here by God that thou wilt not deal deceitfully with me, nor with my son, nor with my grandson. According to the kindness that I have done to thee, thou shalt do to me, and to the land in which thou sojournest.
Så svär mig nu vid Gud, att du är mig icke arg, eller minom barnom, eller minom barnabarnom: Utan den barmhertighet, som jag hafver gjort med dig, den gör ock med mig, och landena, der du en främling uti äst.
24 And Abraham said, I will swear.
Då sade Abraham: Jag vill svärja.
25 And Abraham reproved Abimelech because of a well of water that Abimelech's servants had violently taken away.
Och Abraham straffade Abimelech för den vattubrunnens skull, som Abimelechs tjenare hade tagit med våld.
26 And Abimelech said, I do not know who has done this, neither hast thou told me [of it], neither have I heard [of it] but to-day.
Då svarade Abimelech: Jag hafver icke vist, ho det gjorde; ej heller sade du mig det; dertill hafver jag icke hört det förra än i dag.
27 And Abraham took sheep and oxen, and gave them to Abimelech; and both of them made a covenant.
Då tog Abraham får och fä, och gaf Abimelech: Och gjorde båda ett förbund med hvarannan.
28 And Abraham set seven ewe-lambs of the flock by themselves.
Och Abraham ställde sju lamb afsides.
29 And Abimelech said to Abraham, What [mean] these seven ewe-lambs, these which thou hast set by themselves?
Sade Abimelech till Abraham: Hvad skola de sju lamb, som du hafver ställt der afsides?
30 And he said, That thou take the seven ewe-lambs of my hand, that they may be a witness to me that I have dug this well.
Han svarade: Sju lamb skall du taga af mine hand, att de skola vara mig till ett vittnesbörd, att jag denna brunn grafvit hafver.
31 Therefore he called that place Beer-sheba, because there they had sworn, both of them.
Deraf heter det rummet BerSaba, att de båda med hvarannan der så svoro.
32 And they made a covenant at Beer-sheba. And Abimelech rose up, and Phichol the captain of his host, and returned into the land of the Philistines.
Och alltså gjorde de det förbund i BerSaba. Då stodo Abimelech och hans härhöfvitsman Phicol upp, och drogo in i de Philisteers land igen.
33 And [Abraham] planted a tamarisk in Beer-sheba, and called there on the name of Jehovah, the Eternal God.
Och Abraham plantade trä i BerSaba; och predikade der om Herrans eviga Guds namn;
34 And Abraham sojourned in the Philistines' land many days.
Och var en främling uti de Philisteers land i långan tid.
