Exodus 1
1 And these are the names of the sons of Israel who had come into Egypt; with Jacob had they come, each with his household:
Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:
2 Reuben, Simeon, Levi, and Judah;
Ruben, Simeon, Levi och Juda,
3 Issachar, Zebulun, and Benjamin;
Isaskar, Sebulon och Benjamin,
4 Dan and Naphtali; Gad and Asher.
Dan och Naftali, Gad och Aser.
5 And all the souls that had come out of the loins of Jacob were seventy souls; and Joseph was in Egypt.
Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten.
6 And Joseph died, and all his brethren, and all that generation.
Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet.
7 And the children of Israel were fruitful, and swarmed and multiplied, and became exceeding strong; and the land was full of them.
Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.
8 And there arose a new king over Egypt, who did not know Joseph.
Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef.
9 And he said to his people, Behold, the people of the children of Israel are more numerous and stronger than we.
Och denne sade till sitt folk: »Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.
10 Come on, let us deal wisely with them, lest they multiply, and it come to pass that, if war occur, they take side with our enemies and fight against us, and go up out of the land.
Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.»
11 And they set over them service-masters to oppress them with their burdens. And they built store-cities for Pharaoh, Pithom and Rameses.
Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses.
12 But the more they afflicted them, the more they multiplied and spread; and they were distressed because of the children of Israel.
Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn.
13 And the Egyptians made the children of Israel serve with harshness;
Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten
14 and they embittered their life with hard labour in clay and bricks, and in all manner of labour in the field: all their labour with which they made them serve was with harshness.
och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra
15 And the king of Egypt spoke to the Hebrew midwives — of whom the name of the one was Shiphrah, and the name of the other was Puah —
Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna,
16 and he said, When ye help the Hebrew women in bearing, and see [them] on the stool, if it be a son, then ye shall kill him, but if a daughter, then she shall live.
han sade: »När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva.»
17 But the midwives feared God, and did not as the king of Egypt had said to them, but saved the male children alive.
Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva.
18 And the king of Egypt called the midwives and said to them, Why have ye done this, and saved the male children alive?
Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: »Varför gören I så och låten barnen leva?»
19 And the midwives said to Pharaoh, Because the Hebrew women are not as the Egyptian; for they are strong, and they have borne before the midwife comes to them.
Hjälpkvinnorna svarade Farao: »De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött.»
20 And God dealt well with the midwives; and the people multiplied and became very strong.
Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt.
21 And it came to pass, because the midwives feared God, that he made them houses.
Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras.
22 Then Pharaoh charged all his people, saying, Every son that is born ye shall cast into the river, but every daughter ye shall save alive.
Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: »Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva.»
