Ecclesiastes 7
1 A [good] name is better than precious ointment, and the day of death than the day of one's birth.
Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.
2 It is better to go to the house of mourning than to go to the house of feasting: in that that is the end of all men, and the living taketh it to heart.
Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.
3 Vexation is better than laughter; for by the sadness of the countenance the heart is made better.
Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.
4 The heart of the wise is in the house of mourning, but the heart of fools in the house of mirth.
De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.
5 It is better for a man to hear the rebuke of the wise, than to hear the song of fools.
Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.
6 For as the crackling of thorns under a pot, so is the laughter of the fool. This also is vanity.
Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.
7 Surely oppression maketh a wise man mad, and a gift destroyeth the heart.
En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.
8 Better is the end of a thing than its beginning; better is a patient spirit than a proud spirit.
Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.
9 Be not hasty in thy spirit to be vexed; for vexation resteth in the bosom of fools.
Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.
10 Say not, How is it that the former days were better than these? for thou dost not inquire wisely concerning this.
Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.
11 Wisdom is as good as an inheritance, and profitable to them that see the sun.
Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.
12 For wisdom is a defence [as] money is a defence; but the excellency of knowledge is, [that] wisdom maketh them that possess it to live.
Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.
13 Consider the work of God; for who can make straight what he hath made crooked?
Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?
14 In the day of prosperity enjoy good, and in the day of adversity consider: God hath also set the one beside the other, to the end that man should find out nothing [of what shall be] after him.
I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.
15 All [this] have I seen in the days of my vanity: there is a righteous [man] that perisheth by his righteousness, and there is a wicked [man] that prolongeth [his days] by his wickedness.
Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.
16 Be not righteous overmuch; neither make thyself overwise: why shouldest thou destroy thyself?
Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.
17 Be not overmuch wicked, neither be thou foolish: why shouldest thou die before thy time?
Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.
18 It is good that thou shouldest take hold of this; yea, also from that withdraw not thy hand: for he that feareth God cometh forth from them all.
Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.
19 Wisdom strengtheneth the wise more than ten mighty [men] that are in a city.
Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.
20 Surely there is not a righteous man upon earth, that doeth good and sinneth not.
Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.
21 Also give not heed unto all words that are spoken, lest thou hear thy servant curse thee.
Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.
22 For also thine own heart knoweth that oftentimes thou thyself likewise hast cursed others.
Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.
23 All this have I tried by wisdom: I said, I will be wise; but it was far from me.
Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.
24 Whatever hath been, is far off, and exceeding deep: who will find it out?
Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?
25 I turned, I and my heart, to know, and to search, and to seek out wisdom and reason, and to know wickedness to be folly, and foolishness to be madness;
Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;
26 and I found more bitter than death the woman whose heart is nets and snares, [and] whose hands are bands: whoso pleaseth God shall escape from her; but the sinner shall be caught by her.
Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.
27 See this which I have found, saith the Preacher, [searching] one by one to find out the reason;
Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.
28 which my soul yet seeketh, and I have not found: one man among a thousand have I found, but a woman among all those have I not found.
Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.
29 Only see this which I have found: that God made man upright, but they have sought out many devices.
Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.
