Ecclesiastes 10
1 Dead flies cause the ointment of the apothecary to stink [and] ferment; [so] a little folly is weightier than wisdom [and] honour.
Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära.
2 The heart of a wise [man] is at his right hand; but a fool's heart at his left.
Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.
3 Yea also, when he that is a fool walketh by the way, his sense faileth [him], and he saith to every one [that] he is a fool.
Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna.
4 If the spirit of the ruler rise up against thee, leave not thy place; for quietness pacifieth great offences.
Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt.
5 There is an evil that I have seen under the sun, as an error [that] proceedeth from the ruler:
Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är;
6 folly is set in great dignities, but the rich sit in a low place.
Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre.
7 I have seen servants upon horses, and princes walking as servants upon the earth.
Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare.
8 He that diggeth a pit falleth into it; and whoso breaketh down a hedge, a serpent biteth him.
Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm.
9 Whoso removeth stones is hurt therewith; he that cleaveth wood is endangered thereby.
Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf.
10 If the iron be blunt, and one do not whet the edge, then must he apply more strength; but wisdom is profitable to give success.
Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit.
11 If the serpent bite before enchantment, then the charmer hath no advantage.
En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger.
12 The words of a wise man's mouth are gracious; but the lips of a fool swallow up himself.
De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.
13 The beginning of the words of his mouth is folly; and the end of his talk is mischievous madness.
Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.
14 And the fool multiplieth words: [yet] man knoweth not what shall be; and what shall be after him, who will tell him?
En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?
15 The labour of fools wearieth them, because they know not how to go to the city.
De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.
16 Woe to thee, O land, when thy king is a child, and thy princes eat in the morning!
Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.
17 Happy art thou, O land, when thy king is a son of nobles, and thy princes eat in [due] season, for strength, and not for drunkenness!
Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.
18 By much sloth fulness the framework falleth in; and through idleness of the hands the house drippeth.
Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.
19 A feast is made for laughter, and wine maketh life merry; but money answereth everything.
Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.
20 Curse not the king, no, not in thy thought; and curse not the rich in thy bedchamber: for the bird of the air will carry the voice, and that which hath wings will tell the matter.
Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.
