2 Samuel 22
1 And David spoke to Jehovah the words of this song in the day that Jehovah had delivered him out of the hand of all his enemies, and out of the hand of Saul.
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 And he said, Jehovah is my rock, and my fortress, and my deliverer;
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 God is my rock, in him will I trust — My shield, and the horn of my salvation, My high tower, and my refuge, My saviour: thou wilt save me from violence.
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 I will call upon Jehovah, who is to be praised; So shall I be saved from mine enemies.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 For the waves of death encompassed me, Torrents of Belial made me afraid.
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 In my distress I called upon Jehovah, And I cried to my God; And he heard my voice out of his temple, And my cry [came] into his ears.
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 Then the earth shook, and quaked; The foundations of the heavens trembled And shook because he was wroth.
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 There went up a smoke out of his nostrils, And fire out of his mouth devoured: Coals burned forth from it.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 And he bowed the heavens, and came down; And darkness was under his feet.
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 And he rode upon a cherub, and did fly; And he was seen upon the wings of the wind.
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 And he made darkness round about him a tent, Gatherings of waters, thick clouds of the skies.
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 From the brightness before him Burned forth coals of fire.
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 Jehovah thundered from the heavens, And the Most High uttered his voice.
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 And he sent arrows, and scattered [mine enemies]; Lightning, and discomfited them.
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 And the beds of the sea were seen, The foundations of the world were uncovered At the rebuke of Jehovah, At the blast of the breath of his nostrils.
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 He reached forth from above, he took me, He drew me out of great waters;
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 He delivered me from my strong enemy, From them that hated me; For they were mightier than I.
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 They encountered me in the day of my calamity; But Jehovah was my stay.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 And he brought me forth into a large place; He delivered me, because he delighted in me.
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 Jehovah hath rewarded me according to my righteousness, According to the cleanness of my hands hath he recompensed me.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 For I have kept the ways of Jehovah, And have not wickedly departed from my God.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 For all his ordinances were before me, And his statutes, I did not depart from them,
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 And I was upright before him, And kept myself from mine iniquity.
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 And Jehovah hath recompensed me according to my righteousness, According to my cleanness in his sight.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 With the gracious thou dost shew thyself gracious; With the upright man thou dost shew thyself upright;
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 With the pure thou dost shew thyself pure; And with the perverse thou dost shew thyself contrary.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 And the afflicted people thou dost save; And thine eyes are upon the haughty, [whom] thou bringest down.
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 For thou art my lamp, Jehovah; And Jehovah enlighteneth my darkness.
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 For by thee I have run through a troop; By my God have I leaped over a wall.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 As for God, his way is perfect; The word of Jehovah is tried: He is a shield to all that trust in him.
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 For who is God, save Jehovah? And who is a rock, save our God?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 God is my strong fortress, And he maketh my way perfectly smooth.
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 He maketh my feet like hinds' [feet], And setteth me upon my high places.
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 He teacheth my hands to war, And mine arms bend a bow of brass.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 And thou didst give me the shield of thy salvation, And thy condescending gentleness hath made me great.
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 Thou enlargedst my steps under me; And mine ankles did not slip.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 I pursued mine enemies, and destroyed them, And I turned not again till they were consumed.
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 And I have consumed them and have crushed them, and they rose not again; Yea, they fell under my feet.
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 And thou girdedst me with strength to battle: Thou didst subdue under me those that rose up against me.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 And mine enemies didst thou make to turn their backs unto me, And those that hated me I destroyed.
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 They looked, and there was none to save — Unto Jehovah, and he answered them not.
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 And I did beat them small as the dust of the earth, I trod them as the mire of the streets; I stamped upon them.
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 And thou hast delivered me from the strivings of my people, Thou hast kept me to be head of the nations: A people I knew not doth serve me:
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Strangers come cringing unto me: At the hearing of the ear, they obey me.
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 Strangers have faded away, And they come trembling forth from their close places.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 Jehovah liveth; and blessed be my rock; And exalted be the God, the rock of my salvation,
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 The God who hath avenged me, And hath brought the peoples under me.
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 He brought me forth from mine enemies: Yea, thou hast lifted me up above them that rose up against me; From the man of violence hast thou delivered me.
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Therefore will I give thanks to thee, Jehovah, among the nations, And will sing psalms to thy name.
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 [It is he] who giveth great deliverances to his king, And sheweth loving-kindness to his anointed, To David, and to his seed for evermore.
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
