1 Thessalonians 3
1 Wherefore, being no longer able to refrain ourselves, we thought good to be left alone in Athens,
Derföre kundom vi icke länger hafvat fördrag; och oss syntes, att vi uti Athen allena skulle qvare blifva;
2 and sent Timotheus, our brother and fellow-workman under God in the glad tidings of Christ, to confirm you and encourage [you] concerning your faith,
Och hafve sändt Timotheum, vår broder, och Guds tjenare, och vår hjelpare i Evangelio Christi, till att styrka och trösta eder i edra tro;
3 that no one might be moved by these afflictions. (For yourselves know that we are set for this;
På det ingen skulle låta vika sig uti denna bedröfvelse; ty I veten, att vi ärom dertill satte.
4 for also, when we were with you, we told you beforehand we are about to be in tribulation, even as also it came to pass, and ye know.)
Ty när vi vorom när eder, sade vi eder det tillförene, att vi måste lida bedröfvelse; såsom ock skedt är, och I veten.
5 For this reason I also, no longer able to refrain myself, sent to know your faith, lest perhaps the tempter had tempted you and our labour should be come to nothing.
Derföre kunde jag ock icke länger hafvat fördrag, utan sände åstad; på det jag skulle förfara edra tro, att tilläfventyrs frestaren icke hade försökt eder, och vårt arbete hade då fåfängt vordit.
6 But Timotheus having just come to us from you, and brought to us the glad tidings of your faith and love, and that ye have always good remembrance of us, desiring much to see us, even as we also you;
Men nu nyliga, sedan Timotheus kommen var till oss ifrån eder, och underviste oss edra tro och kärlek; och att I alltid tänken på oss till det bästa, och åstunden att se oss, såsom ock vi eder;
7 for this reason we have been comforted in you, brethren, in all our distress and tribulation, through your faith,
Vordom vi, käre bröder, hugsvalade på eder, uti all vår bedröfvelse och nöd, genom edra tro.
8 because now we live if ye stand firm in [the] Lord.
Ty vi lefve nu, efter I stån i Herranom.
9 For what thanksgiving can we render to God for you, for all the joy wherewith we rejoice on account of you before our God,
Hvad tack kunne vi Gudi säga för eder, för all den glädje som vi hafve af eder, för vår Gud?
10 night and day beseeching exceedingly to the end that we may see your face, and perfect what is lacking in your faith?
Vi bedje dag och natt ganska mycket, I att vi mågom se edart ansigte, och uppfylla det i edra tro fattas.
11 But our God and Father himself, and our Lord Jesus, direct our way to you.
Men Gud sjelfver, och vår Fader, och vår Herre Jesus Christus, skicke vår väg till eder.
12 But you, may the Lord make to exceed and abound in love toward one another, and toward all, even as we also towards you,
Men Herren föröke eder, och låte kärleken öfverflöda inbördes och till hvar man; såsom ock vi äre till eder:
13 in order to the confirming of your hearts unblamable in holiness before our God and Father at the coming of our Lord Jesus with all his saints.
Att edor hjerta måga styrkt och ostraffelig blifva, i helighet, för Gudi och vårom Fader, uti vårs Herras Jesu Christi tillkommelse, med all hans helgon.
