1 Corinthians 10
1 For I would not have you ignorant, brethren, that all our fathers were under the cloud, and all passed through the sea;
Ty jag vill säga eder detta, mina bröder: Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;
2 and all were baptised unto Moses in the cloud and in the sea;
alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses;
3 and all ate the same spiritual food,
alla åto de samma andliga mat,
4 and all drank the same spiritual drink, for they drank of a spiritual rock which followed [them]: (now the rock was the Christ; )
och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.
5 yet God was not pleased with the most of them, for they were strewed in the desert.
Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i öknen.
6 But these things happened [as] types of us, that we should not be lusters after evil things, as they also lusted.
Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.
7 Neither be ye idolaters, as some of them; as it is written, The people sat down to eat and to drink, and rose up to play.
Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem blevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till all leka.»
8 Neither let us commit fornication, as some of them committed fornication, and fell in one day three and twenty thousand.
Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.
9 Neither let us tempt the Christ, as some of them tempted, and perished by serpents.
Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna.
10 Neither murmur ye, as some of them murmured, and perished by the destroyer.
Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av »Fördärvaren».
11 Now all these things happened to them [as] types, and have been written for our admonition, upon whom the ends of the ages are come. (aiōn g165)
Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss. (aiōn g165)
12 So that let him that thinks that he stands take heed lest he fall.
Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.
13 No temptation has taken you but such as is according to man's nature; and God is faithful, who will not suffer you to be tempted above what ye are able [to bear], but will with the temptation make the issue also, so that [ye] should be able to bear [it].
Inga andra frestelser hava mött eder än sådana som vanligen möta människor. Och Gud är trofast; han skall icke tillstädja att I bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den.
14 Wherefore, my beloved, flee from idolatry.
Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan.
15 I speak as to intelligent [persons]: do ye judge what I say.
Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det som jag säger.
16 The cup of blessing which we bless, is it not [the] communion of the blood of the Christ? The bread which we break, is it not [the] communion of the body of the Christ?
Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp?
17 Because we, [being] many, are one loaf, one body; for we all partake of that one loaf.
Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.
18 See Israel according to flesh: are not they who eat the sacrifices in communion with the altar?
Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret?
19 What then do I say? that what is sacrificed to an idol is anything, or that an idol is anything?
Vad vill jag då säga härmed? Månne att avgudaofferskött är någonting, eller att en avgud är någonting?
20 But that what [the nations] sacrifice they sacrifice to demons, and not to God. Now I do not wish you to be in communion with demons.
Nej, det vill jag säga, att vad hedningarna offra, det offra de åt onda andar och icke åt Gud; och jag vill icke att I skolen hava någon gemenskap med de onda andarna.
21 Ye cannot drink [the] Lord's cup, and [the] cup of demons: ye cannot partake of [the] Lord's table, and of [the] table of demons.
I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.
22 Do we provoke the Lord to jealousy? are we stronger than he?
Eller vilja vi reta Herren? Äro då vi starkare än han?
23 All things are lawful, but all are not profitable; all things are lawful, but all do not edify.
»Allt är lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är lovligt»; ja, men icke allt uppbygger.
24 Let no one seek his own [advantage], but that of the other.
Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.
25 Everything sold in the shambles eat, making no inquiry for conscience sake.
Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.
26 For the earth [is] the Lord's and its fulness.
Ty »jorden är Herrens, och allt vad därpå är».
27 But if any one of the unbelievers invite you, and ye are minded to go, all that is set before you eat, making no inquiry for conscience sake.
Om någon av dem som icke äro troende bjuder eder till sig och I viljen gå till honom, så mån I äta av allt som sättes fram åt eder; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.
28 But if any one say to you, This is offered to holy purposes, do not eat, for his sake that pointed it out, and conscience sake;
Men om någon då säger till eder: »Detta är offerkött», så skolen I avhålla eder från att äta, för den mans skull, som gav saken till känna, och för samvetets skull --
29 but conscience, I mean, not thine own, but that of the other: for why is my liberty judged by another conscience?
jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varför skulle jag låta min frihet dömas av en annans samvete?
30 If I partake with thanksgiving, why am I spoken evil of for what I give thanks for?
Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då bliva smädad för det som jag tackar Gud för?
31 Whether therefore ye eat, or drink, or whatever ye do, do all things to God's glory.
Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.
32 Give no occasion to stumbling, whether to Jews, or Greeks, or the assembly of God.
Bliven icke för någon till en stötesten, varken för judar eller för greker eller för Guds församling;
33 Even as I also please all in all things; not seeking my own profit, but that of the many, that they may be saved.
varen såsom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke söker min egen nytta, utan de mångas, för att de skola bliva frälsta.
