1 Corinthians 10
1 For I would not have you ignorant, brethren, that all our fathers were under the cloud, and all passed through the sea;
Käre bröder, jag vill icke dölja för eder, att våre fäder voro alle under skyn, alle gingo de genom hafvet;
2 and all were baptised unto Moses in the cloud and in the sea;
Och alle vordo de under Mose döpte, i skynom, och i hafvet.
3 and all ate the same spiritual food,
Och hafva alle enahanda andelig mat ätit;
4 and all drank the same spiritual drink, for they drank of a spiritual rock which followed [them]: (now the rock was the Christ; )
Och alle enahanda andelig dryck druckit; ty de drucko af den andeliga klippan, som dem medföljde; hvilken klippa var Christus.
5 yet God was not pleased with the most of them, for they were strewed in the desert.
Men månge af dem voro icke Gudi behagelige; ty de vordo nederslagne i öknene.
6 But these things happened [as] types of us, that we should not be lusters after evil things, as they also lusted.
Men detta är oss skedt till exempel; att vi icke skole hafva begärelse till det ondt är, såsom de begärelse hade.
7 Neither be ye idolaters, as some of them; as it is written, The people sat down to eat and to drink, and rose up to play.
Varer icke heller afgudadyrkare, såsom somliga af dem, som skrifvet är: Folket satte sig ned att äta och dricka, och stodo upp till att leka.
8 Neither let us commit fornication, as some of them committed fornication, and fell in one day three and twenty thousand.
Låter oss icke heller drifva horeri, såsom somlige af dem besmittade sig med horeri; och föllo på en dag tre och tjugu tusend.
9 Neither let us tempt the Christ, as some of them tempted, and perished by serpents.
Låter oss ock icke fresta Christum, såsom somlige af dem frestade honom; och vordo dräpne af ormar.
10 Neither murmur ye, as some of them murmured, and perished by the destroyer.
Knorrer ock icke, såsom somlige af dem knorrade; och vordo dräpne af förderfvarenom.
11 Now all these things happened to them [as] types, and have been written for our admonition, upon whom the ends of the ages are come. (aiōn g165)
Allt sådant verderfors dem till ett exempel; men det är oss skrifvet till en förvarning, på hvilka verldenes ände kommen är. (aiōn g165)
12 So that let him that thinks that he stands take heed lest he fall.
Derföre, den som låter sig tycka han står, han se till, att han icke faller.
13 No temptation has taken you but such as is according to man's nature; and God is faithful, who will not suffer you to be tempted above what ye are able [to bear], but will with the temptation make the issue also, so that [ye] should be able to bear [it].
Eder hafver ingen frestelse ännu påkommit, utan den mennisklig är; men Gud är trofast, som icke låter eder frestas öfver edra förmågo; utan gör med frestelsen en utgång, så att I kunnen dragat.
14 Wherefore, my beloved, flee from idolatry.
Derföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan.
15 I speak as to intelligent [persons]: do ye judge what I say.
Jag talar såsom med förståndigom; betrakter I hvad jag säger:
16 The cup of blessing which we bless, is it not [the] communion of the blood of the Christ? The bread which we break, is it not [the] communion of the body of the Christ?
Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet, som vi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet?
17 Because we, [being] many, are one loaf, one body; for we all partake of that one loaf.
Ty det är ett bröd; så äre vi månge en lekamen, efter vi alle af eno bröde delaktige äre.
18 See Israel according to flesh: are not they who eat the sacrifices in communion with the altar?
Ser på Israel efter köttet; de som äta offren, äro de icke delaktige af altaret?
19 What then do I say? that what is sacrificed to an idol is anything, or that an idol is anything?
Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej.
20 But that what [the nations] sacrifice they sacrifice to demons, and not to God. Now I do not wish you to be in communion with demons.
Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen.
21 Ye cannot drink [the] Lord's cup, and [the] cup of demons: ye cannot partake of [the] Lord's table, and of [the] table of demons.
I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord.
22 Do we provoke the Lord to jealousy? are we stronger than he?
Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han?
23 All things are lawful, but all are not profitable; all things are lawful, but all do not edify.
Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring.
24 Let no one seek his own [advantage], but that of the other.
Ingen söke sitt, utan annars bästa.
25 Everything sold in the shambles eat, making no inquiry for conscience sake.
Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull;
26 For the earth [is] the Lord's and its fulness.
Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.
27 But if any one of the unbelievers invite you, and ye are minded to go, all that is set before you eat, making no inquiry for conscience sake.
När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull.
28 But if any one say to you, This is offered to holy purposes, do not eat, for his sake that pointed it out, and conscience sake;
Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.
29 but conscience, I mean, not thine own, but that of the other: for why is my liberty judged by another conscience?
Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet?
30 If I partake with thanksgiving, why am I spoken evil of for what I give thanks for?
Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före?
31 Whether therefore ye eat, or drink, or whatever ye do, do all things to God's glory.
Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro.
32 Give no occasion to stumbling, whether to Jews, or Greeks, or the assembly of God.
Varer sådane, att I ingen förargen, hvarken Juda, eller Grek, eller Guds församling;
33 Even as I also please all in all things; not seeking my own profit, but that of the many, that they may be saved.
Såsom ock jag i all ting är allom till vilja, icke sökandes min, utan mångs mans nytto, att de måga varda salige.
