1 Chronicles 14
1 And Hiram king of Tyre sent messengers to David, and timber of cedars, with masons and carpenters, to build him a house.
Och Hiram, Konungen i Tyro, sände båd till David, och cedreträ, murmästare och timbermän, att de skulle bygga honom ett hus.
2 And David perceived that Jehovah had established him king over Israel, for his kingdom was highly exalted, because of his people Israel.
Och David förmärkte, att Herren hade stadfäst honom till Konung öfver Israel; ty hans rike steg upp för hans folks Israels skull.
3 And David took more wives at Jerusalem: and David begot more sons and daughters.
Och David tog ännu flera hustrur i Jerusalem, och födde ännu flera söner och döttrar.
4 And these are the names of the children which he had in Jerusalem: Shammua, and Shobab, Nathan, and Solomon,
Och de honom födde vordo i Jerusalem, heto alltså: Sammua, Sobab, Nathan, Salomo,
5 and Ibhar, and Elishua, and Elpelet,
Jibhar, Elisua, Elephelet,
6 and Nogah, and Nepheg, and Japhia,
Noga, Nepheg, Japhia,
7 and Elishama, and Beeliada, and Eliphelet.
Elisama, BelJada, Eliphelet.
8 And the Philistines heard that David was anointed king over all Israel, and all the Philistines went up to seek David; and David heard [of it], and went out against them.
Och då de Philisteer hörde, att David var smord till Konung öfver hela Israel, drogo de alle upp till att söka David. Då David det hörde, drog han ut emot dem.
9 And the Philistines came and spread themselves in the valley of Rephaim.
Och de Philisteer kommo, och lade sig neder i Rephaims dal.
10 And David inquired of God saying, Shall I go up against the Philistines, and wilt thou give them into my hand? And Jehovah said to him, Go up; and I will give them into thy hand.
Men David frågade Gud, och sade: Skall jag draga upp emot de Philisteer, och vill du gifva dem i mina hand? Herren sade till honom: Drag upp, jag hafver gifvit dem i dina händer.
11 And they came up to Baal-perazim, and David smote them there; and David said, God has broken in upon mine enemies by my hand, as the breaking forth of waters. Therefore they called the name of that place Baal-perazim.
Och då de drogo upp till BaalPerazim, slog David dem der. Och David sade: Gud hafver förskingrat mina fiendar genom mina hand, såsom vattnet förskingras. Deraf kallade de det rummet BaalPerazim.
12 And they left their gods there; and David commanded, and they were burned with fire.
Och de läto der deras gudar, hvilka David böd uppbränna i eld.
13 And the Philistines yet again spread themselves in the valley.
Men de Philisteer gjorde åter redo, och lade sig neder i dalenom.
14 And David inquired again of God; and God said to him, Go not up after them; turn round them and come upon them opposite the mulberry-trees.
Och David frågade åter Gud. Och Gud sade till honom: Du skall icke draga upp efter dem; utan böj ifrå dem, att du må komma emot dem in mot päronaträn.
15 And it shall be, when thou hearest the sound of marching in the tops of the mulberry-trees, that then thou shalt go out to battle; for God will have gone forth before thee to smite the army of the Philistines.
När du då hörer ett ruskande ofvan i päronaträn gångandes, så far ut till stridena; ty Gud är der utdragen för dig, till att slå de Philisteers här.
16 And David did as God commanded him; and they smote the army of the Philistines from Gibeon even to Gezer.
Och David gjorde såsom Gud honom budit hade. Och de slogo de Philisteers här, allt ifrå Gibeon intill Gaser.
17 And the fame of David went out into all lands; and Jehovah brought the fear of him upon all the nations.
Och Davids namn gick ut i all land. Och Herren lät hans räddhåga komma öfver alla Hedningar.
